Gamifiering kan vara bra, men är också riskfyllt

Vilket transportslag är egentligen bäst lämpat för kollektivtrafiken i Stockholms innerstad? Ska vi spela om det? En förstudie som gjorts inom Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart tar tempen på om gamifiering kan vara ett sätt att inkludera vattenburen kollektivtrafik i planeringsprocesser för transportinfrastrukturer.

Spelplanen är en karta över Stockholm. Du väljer en ”vattenbussrutt”, typ och storlek av fartyg som ska trafikera och avgångsfrekvens. Du klickar och får snabbt veta vilka hälsoeffekter och miljöeffekter ditt val av fartyg har jämfört med andra transportslag.

– Simuleringsverktyget är väldigt enkelt att förstå och lätt att klicka runt i sig, vilket uppskattats av deltagarna på de workshops vi genomfört för att testa, säger Sebastiaan Meijer, forskare vid KTH som utvecklat simuleringsverktyget.

Tanken bakom gamifieringen av vattenbussrutterna är att få in ett nytt tänk i planeringsprocesserna för kollektivtrafik. Dessa är i allmänhet väletablerade och följer en rad steg som har utvecklats i decennier, vilket gör det svårt att inkludera nya resealternativ och perspektiv på transporter. Och som dörröppnare har spel och simulatorer absolut en potential.

– Gamifiering är en väl lämpad metod för att hantera tidiga planeringsprocesser. Deltagarna uppskattade möjligheten att själva kunna laborera med en kvantitativ modell av verkligheten och inte bara få se ett slutresultat av en simuleringsstudie. Spelet gjorde deltagarna engagerande, vilket ledde till reflekterande samtal och breda diskussioner.

Men engagemanget kan också bli ett problem. Studien visar tydligt att gamifiering kräver en viss försiktighet – trots att deltagarna fått ta del av avgränsningar och eventuella begränsningar i datan, tenderade de att ganska okritiskt se resultatens siffror och grafer som mycket trovärdiga, nästan som sanning. Risken att dra förhastade slutsatser är därmed stor.

Ett annat problem och utmaning är att skapa ett simuleringsverktyg med tillräcklig kapacitet för att kunna ge resultat som trafik- och samhällsplanerare har nytta av. Speldynamiken i prototypen hanterade 450 förberäknade simuleringar med övergripande variabler, vilket är långtifrån tillräckligt.

– Ett stort problem med simuleringsverktyg är de är väldigt tunga och kräver mycket datorkraft att skapa. I den här versionen var det svårt att se några större skillnader mellan de olika scenarierna. Olika vattenbussar gav ganska lika resultat. Ett framtida användbart simuleringsverktyg behöver vara mer skalbart och ha en modelleringsfrihet där användarna kan rita sina egna rutter, i just deras kommun, på en karta, och få resultaten direkt. Det behövs också långt fler parametrar och exempelvis behöver kortsiktiga och långsiktiga förändringar i resebeteende simuleras, säger Sebastiaan Meijer.

Senaste nytt