”Sjukt tillfredsställande när jag kunde presentera mitt resultat”

Han gillar högt ställda förväntningar, ansvar och att få prestera ihop med andra i projekt. Och det var just vad som utmärkte Alfred Rapaports år som Lighthousetrainee. En av höjdpunkterna var att få förtroendet att driva ett eget projekt.

Alfa Laval i Tumba var det sista av tre företag som Alfred Rapaport arbetade på under sitt traineeår. Enligt plan skulle han vara där mellan maj och september förra året, men ett projekt som han hade fått starta upp var för stort för att bli klart i tid. Så det blev tre månader till i form av en regelrätt anställning.

– Jag utvecklade ett säljverktyg som utgick från bränslesystemen på fartyg. Det handlade om att visa vilka besparingar man kan göra, både i pengar och utsläpp, genom olika tillval av produkter. Tanken är att kunna skräddarsy bästa lösning efter typ av fartyg. Genom verktyget kan fartygsägare direkt få reda på hur mycket pengar de sparar och hur mycket mindre koldioxidutsläpp som genereras genom den produkt de valt.

Det var tufft bitvis men samtidigt, som han säger, ”sjukt tillfredsställande” när han kunde visa upp projektets resultat i december.

Var detta det roligaste som traineeperioden genererat?

– Det var såklart en av höjdpunkterna, men sammanfattningsvis skulle jag säga att roligast har varit möjligheten att få vara involverad flera olika projekt. Oavsett vad man gör, tycker jag det är kul att få arbeta ihop med andra, att leva upp till förväntningar och att prestera.

Han har fått testa på olika saker, men berättar att alternativa bränslen gått som en röd tråd genom traineeperioden. På Stena teknik i Göteborg, där han var först, arbetade han i ett vätgasprojekt och på SSPA:s stockholmskontor lade han mycket krut på en studie kring hela värdekedjan hos alternativa bränslen.

– Jag gillar att systematisera och analysera, att försöka reda ut och få något vettigt ur en himla massa information. Det är någonting jag har förstått att jag är bra på, säger Alfred Rapaport och fortsätter:
– Traineeprogrammet ger en inblick i branschen och vilka möjligheter som finns samtidigt som man kommer underfund med vad man själv tycker är roligt och drivs av.

Trots pandemin fick han också möjlighet att resa lite och se sjöfarten på nära håll.

– På Stena fick jag vara med på flera vägningar, då all vikt ombord inventeras och fartygets djup i vattnet mäts.

En av inventeringarna gjordes till havs under hårt väder, tur och retur mellan Karlskrona och Gdynia.

– Det var ett riktigt äventyr. Min kollega blev sjösjuk och jag fick själv springa runt i maskinrum och alla olika skrymslen som finns på ett fartyg och fortsätta undersökningen. Besättningen fick visa runt. Det var kul att lära känna dem lite och se sjöfarten på riktigt.

Född och uppvuxen i Stockholm och med ett stort intresse för maskiner och fordon var det knappast någon högoddsare när Alfred Rapaport valde att läsa maskinteknik på KTH efter gymnasiet.

– Inför mastern valde jag marina system. Det har jag inte ångrat. Jag gjorde mitt exjobb hos Wallenius, i projektet wPCC.

2020 bytte wPCC (Wind Powered Car Carrier) namn till Oceanbird. Och för Alfred Rapaport är cirkeln sluten. Sedan årsskiftet är han nämligen anställd inom projektet som utvecklar ett vinddrivet bilfraktarfartyg.

– Jag är performance engineer. Jag kommer att syssla med prestandadata, kolla på olika case kring vindsegel och vad de skulle kunna ge för besparingar och knyta an detta till de regelverk kring utsläpp som är på gång. Det är spännande. Jag har verkligen hamnat rätt, konstaterar Alfred Rapaport.

Till Lighthouse traineeprogram

Senaste nytt