Ny rapport: Silikonfärger billigast och bäst

Fartygsägare som använder silikonfärger i Östersjön sparar både miljö och pengar. Det visar verktyget HullMASTER som utvecklats i ett forskningsprojekt inom Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart som Lighthouse driver. Verktyget finns nu tillgängligt gratis.

Inom sjöfarten är man väl medveten om vilken betydelse ett rent skrov har. Bara algpåväxt kan ge en ökad bränsleförbrukning på minst 10 procent. Det är förstås varken ekonomiskt- eller miljömässigt hållbart. Men hur gör man rent skroven på mest kostnads- och miljöeffektiva sätt? Det är inte alldeles enkelt, berättar Erik Ytreberg, forskare på Chalmers som lett det tvååriga forskningsprojektet Håll.

– Det handlar dels om direkta kostnader – priset på antifoulingfärg, hur ofta man behöver torrdocka och om man däremellan också behöver utföra undervattensrengöring, men sedan handlar det också om hur mycket påväxt man riskerar att få på fartyget beroende på vilken underhållstrategi man valt. Ju mer påväxt desto högre bränslekostnader, säger han.

Men det är inte bara rederier som betalar ett pris. Havsmiljön, klimatet och människor påverkas av vad som målas på fartygens skrov. De färger som används mest, kemiskt verksamma färger, läcker gift som koppar och zink rakt ut i havsmiljön. Idag finns dock giftfria alternativ, till exempel silikonbaserade foul release-färger vilka skapar en ”glatt” yta som får påväxten att släppa vid höga farter. Nackdelen med sådana är bland annat att de är dyrare att applicera och kräver att man rengör skroven helt vid ommålning.

– Påväxt medför ökade utsläpp av växthusgaser, kväveoxider som kan leda till övergödning samt partiklar som kan påverka mänsklig hälsa. Utmaningen är att ta fram färger eller skrovrengöringstekniker som är effektiva, men som samtidigt har en låg miljöpåverkan.

Att beräkna utsläppen från ett givet fartyg är en komplex fråga. Förutom färg och underhållsstrategi spelar också typ av motor, bränsleval, eventuella avgasreduceringssystem och, inte minst, fartygets rutt en stor roll. Intensiteten av skrovpåväxt varierar geografiskt medan giftutsläpp från antifoulingfärger påverkas av salthalt och temperatur i vattnet. Men nu finns verktyget som klarar uppgiften. HullMASTER (Hull Maintenance Strategies for Emission Reduction) som presenteras i forskningsrapporten finns dessutom gratis tillgängligt på Chalmers hemsida. Tanken är att både rederrier och myndigheter ska använda sig av verktyget.

– När vi jämför koppar- och silikonfärger så ser vi att silikonfärger inte bara ger miljövinster – kostnaden blir generellt sätt också lägre över tid för redare som använder dem. Det är alltså en vinn-vinn-situation, säger Erik Ytreberg
Han fortsätter:
– Utvecklingen har gått väldigt snabbt och silikonfärgerna har blivit mycket bättre än för tio år sedan. Om du byter från kopparfärg så blir kostnaden högre de första åren eftersom att du måste skrapa bort gammal färg och måla flera lager underfärg för att få silikonfärgen att fästa ordentligt, men livslängden blir sedan längre. På 8-10 år kan du räkna hem det hela. Våra studier som pågått i ett år i olika hamnar visar att silikonfärger är minst lika effektiva som kopparfärger att förhindra påväxt. Detta betyder att silikonfärger  även är ett alternativ för fartyg som spenderar långa tider stillaliggande.

HullMASTER är utvecklad och validerad för Östersjöregionen, men tanken är att det ska utvecklas för ett europeiskt eller globalt användningsområde.

– Det vi behöver är så kallade påväxtkurvor från andra regioner. Så tillsammans med DFDS kommer vi att sätta ut paneler med olika bottenfärger i de hamnar som de trafikerar för att se hur påväxten utvecklas över tid.

I det tvååriga fortsättningsprojektet, kallat Håll 2, kommer en pallet av antifouling-färger att undersökas.

– Vi har sett att påväxtgraden är mycket högre på västkusten där det finns fler marina organismer som kan orsaka problem än i Östersjön. Påväxtgraden är ännu högre i medelhavet där det är varmare och säsongen är längre. Vår ambition är även att undersöka hur läckaget av biocider påverkas av ökad salthalt och temperatur i europeiska vatten, säger Erik Ytreberg.

Forskningsrapporten har författas av Erik Ytreberg, Maria Lagerström, Dinis Reis Oliveiraoch Lena Granhag(Chalmers), Sofia Werner (SSPA) samt Ann Larsson (Göteborgs universitet).

Till rapporten

Här hittar du HullMASTER

Senaste nytt