Intermodala transporter lönsamma på längre sträckor

Omlastning från väg kan vara lönsam på sträckor som överstiger 100 mil. Det visar en studie från Europeiska kommissionen som analyserar olika omlastningsmöjligheter för att åstadkomma intermodala transporter.

Tanken med intermodala transporter är att göra det möjligt att förflytta passagerare och gods på ett snabbt, effektivt och samordnat sätt med ett brett spektrum av transportsätt, bland annat flyg, båt, järnväg och väg. Det handlar om att hitta den mest effektiva kombinationen av flera transportmedel, med utnyttjande av de olika transportslagens styrkor, såsom bekvämlighet, hastighet, kostnad, tillförlitlighet och förutsägbarhet. Detta ökar i sin tur den miljömässiga hållbarheten och minskar transporternas klimatavtryck.

Än så länge är dock intermodala transporter i regel dyrare, långsammare och mindre tillförlitliga än vägtransporter. Nackdelarna är bland annat långa leveranstider, komplexitet, högre risk och lägre tillförlitlighet. Detta beror främst på avsaknaden av lämplig terminalinfrastruktur och låga investeringsnivåer i smarta digitala lösningar som skulle effektivisera hanteringen av multimodala transportflöden.

En ny studie från Europeiska kommissionen visar dock att standardtekniken för vertikal omlastning (portalkran/reachstacker) i kombination med containrar är konkurrenskraftiga med vägtransporter på avstånd över 1 000 km. Om hänsyn tas till de externa miljökostnaderna skulle intermodala transporter i jämförelse med rena vägtransporter kunna vara lönsamma redan vid 600km.

Det intermodala systemet behöver dock utvecklas, konstaterar studien. År 2030 kommer omlastningskapaciteten i EU inte vara tillräcklig för att möta efterfrågan. Därför måste detinvesteras i ytterligare terminalkapacitet i det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), vilket kräver noggrann planering med tanke på att kompatibla omlastningslösningar måste finnas tillgängliga i båda ändarna av en järnvägs och vattenburen del.

Fotnot: Det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) är en policy för genomförande av utvecklingen av ett europeiskt nätverk av järnvägslinjer, vägar, inre vattenvägar, sjöfartsrutter, hamnar, flygplatser och järnvägsterminaler. Ten-t definieras i en EU-förordning (EU 1315/2013). I förordningen finns mål och riktlinjer för hur nätet ska utvecklas fram till år 2030 och år 2050.

Till studien

Senaste nytt