En överblick över bortkastad mat till sjöss

Matavfall är ett globalt problem, cirka 1/3 av allt livsmedel som produceras för människor kastas bort. Men medan ämnet diskuteras brett på land får matavfall som genereras ombord på fartyg inte lika stor uppmärksamhet. I sin avhandling, " Management of ship-generated food waste– illustrated from the Baltic Sea perspective” analyserar Magda Wilewska-Bien vid Chalmers Mekanik och Maritima vetenskaper, den nuvarande hanteringen av skeppsgenererat matavfall i Östersjön och diskuterar effektiva lösningar.

Östersjön är det största havet i världen med bräckt vatten och är klassificerat av Internationella sjöfartsorganisationen, IMO som ett särskilt känsligt havsområde. Östersjön är nästan som en sluten bassäng och har problem med övergödning på grund av tillströmning av näringsämnen som fosfor och kväve samtidigt som det tar lång tid för att vattnet att bytas ut i Östersjön. Övergödningen leder bland annat till intensiv algblomning, ökad syreförbrukning och syrefattiga bottnar där bottenlevande organismer dör. 

Tillförseln av fosfor och kväve från sjöfarten till Östersjön är låg jämfört med den totala belastningen av näringsämnen som kommer in i Östersjön. Men samtidigt är sjöfarten i Östersjön intensiv och förväntas öka. Ett av de viktigare målen för EU är en överflyttning av medellånga passagerar- och fraktresor från väg till järnväg och sjöfart. Samtidigt ökar kryssningstrafiken och därför är en effektiv hantering av livsmedelsavfall en viktig fråga, skriver Magda Wilewska-Bien i sin avhandling.

Matavfall undantaget i kommande regelverk
I Östersjön kommer utsläpp av avlopp från passagerarfartyg att bli förbjudet för nya passagerarfartyg 2019 och för alla passagerarfartyg 2023. Men matavfall och grått vatten (avloppsvatten från diskmedel, dusch, tvätt mm) ingår inte i de kommande reglerna. Matavfall kan antingen lagras ombord för att senare tas om hand i hamnen eller hanteras till sjöss. Det är tillåtet, med några undantag och begränsningar, att släppa ut matavfall till havs när fartyget är minst 12 nautiska mil från närmaste kust och bitarna från avfallet inte är större än 25 mm.

Magda Wilewska-Bien skriver att det är en utmaning att få en tydlig bild om hur matavfallet hanteras och hur mycket som tas med tillbaka och hanteras i hamnarna eftersom mycket information inte är tillgänglig. En uppskattning är att matavfallet från lastfartyg är 0,2–0,5 kg per person och dag. För kryssningsfartyg 2 kg per person och dag. En tidigare studie gjord i norska vatten visade att cirka 2 % av det totala genererade matavfallet släpptes ut i havet från passagerarfartyg, 40 % från bulkfartyg, 52 % från torrbulkfartyg och 92 % från allmänna lastfartyg.

Möjligt att återvinna fosfor
Det årliga tillskottet av näringsämnen från skeppsgenererat matavfall till Östersjön är ca 182 ton kväve och 34 ton fosfor. Mot bakgrund av en förväntad global fosforbrist finns det potential att återvinna fosfor och därför är det bättre att uppmuntra fartyg att ta med avfallet till land där det kan återvinnas ytterligare.

I Magda Wilewska-Biens avhandling baseras en hållbar lösning för skeppsgenererat matavfall på tre pelare: matavfallet ska separeras från andra avfall (1) det ska mätas (2) och ständigt minskas (3). Det bör helst lämnas av på land, där det kan användas för att återvinna energi (biogas) och för att återvinna andra värdefulla beståndsdelar.

Related content: 

Thesis: Management of ship-generated waste - illustrated from the Baltic Sea perspective