Inte självklart att LOHC blir ett bra marint bränsle

Det är varken lämpat för oceantrafik eller för de flesta kortare sträckor. Möjligen kan väte som lagras i flytande form med hjälp av organiska molekyler (LOHC) användas som bränsle i viss kortare trafik som inte lämpar sig för elektrifiering. Det visar en ny rapport från Lighthouse och Trafikverket.

Vätgas pekas allt oftare ut som en av de lösningar som behövs för att uppnå framtida klimatmål inom olika sektorer. Som marint bränsle har vätgasen dock en stor nackdel – den tar stor plats. För att lagras mer effektivt behöver den därför kylas ner i flytande form eller omvandlas till andra vätebärare som ammoniak, metanol eller metan – processer som kräver mycket energi.

En annan möjlig lösning är lagra väte med flytande organiska vätgasbärare, så kallade LOHC (Liquid Organic Hydrogen Carriers). Konceptet går ut på att binda väte till en kemikalie från vilken vätet sedan kan frigöras medan vätskan återgår till sin ursprungliga flytande form. På så sätt kan vätebäraren återanvändas.

Men hur stor är potentialen för att konceptet ska funka för sjöfarten? I Förstudien Handling of hydrogen in liquid form as LOHC from a shipping perspective har forskare från IVL och Chalmers tittat närmare på möjliga tekniska lösningar och på de initiativ som pågår inom området.

– Det finns forskning som är skeptisk till att detta kommer att vara den mest intressanta lösningen för sjöfart, men också projekt där man är klart mer positiva till att testa det här. Det går alltså inte att, baserat på dagens kunskapsläge, helt bedöma konceptet med LOHC som vätebärare för sjöfart. För vissa segment kanske det skulle fungera, men det lämpar sig sannolikt inte för riktigt långa sträckor utan är mer intressant för korta sträckor och då främst de som inte går att elektrifiera. Ett företag har till exempel beställt sju servicefartyg för offshoreverksamhet som ska vara förberedda för implementering av LOHC-teknik, och ett har redan levererats, säger Julia Hansson, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet som tillsammans med sin kollega Anders Hjorth lett arbetet med förstudien.

Förstudien tittar också närmare på LOHC som ett sätt att transportera väte med fartyg. Även här finns många osäkerheter kvar, till exempel kring kostnader och den plats det tar ombord.

– Det finns ett antal projekt om hur man allmänt kan transportera väte via LOHC. Därför är det inte helt ointressant, men det är sannolikt inte det första som händer framöver.

Den stora fördelen med LOHC sägs vara att befintlig infrastruktur – tankar, pipelines, cisterner och annat på fartyg och i hamnar skulle kunna användas.

– Det framstår möjligt, men kräver det några typer av förändringar? Och hur kostsamma är de i så fall? Det skulle man behöva veta lite mer om. Användningen av LOHC har ju inte testats i någon större skala inom sjöfarten, säger Anders Hjort.

En annan fråga som behöver studeras vidare är vilken eller vilka LOHC som är mest lämpliga som vätebärare. Vissa ämnen kan vara giftiga medan andra kräver mer värme än andra för att släppa loss vätgas från vätskan.

– Om vätgasen ska används som bränsle krävs värme för att frikoppla de från vätskan. Varifrån får man den värmen på ett fartyg? Finns det tillräckligt med överskottsvärme ombord eller behövs en värmekälla?   

Enligt förstudien indikerar tidigare studier som jämför LOHC med andra lösningar att andra bränslealternativ kan vara mer intressanta för de segment som studerats. Men som sagt, LOHC kan vara ett intressant alternativ för vissa sjöfartsapplikationer. Det behövs dock fler jämförelser, analyser och testning av LOHC innan några definitiva slutsatser kan dras kring dess potential jämfört med andra vätgasalternativ, fastslår rapporten. Övriga vätgasalternativ är också under utveckling vilket och påverkar förutsättningarna och potentialen för LOHC.

Förstudien Handling of hydrogen in liquid form as LOHC from a shipping perspective har gjorts inom Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart som Lighthouse driver och författats av Anders Hjort (IVL Svenska miljöinstitutet), Julia Hansson (IVL/Chalmers), Jenny Trinh (IVL), Desirée Grahn (IVL), Selma Brynolf (Chalmers) och Karl Jivén (IVL).