Tidigare forskning har visat att kollektivtrafik på vatten kan minska både klimatavtryck och trängsel i städer. Trots det görs mycket lite för att öka färjetrafiken i exempelvis Stockholm.
En forskningsstudie från KTH förklarar varför.

Potentialen hos vattenburen kollektivtrafik har fastslagits av flera forskningsstudier. Sammantaget kan sägas att vattenvägarna, i kombination med anslutningar från delar av det befintliga väg- och spårtrafiknätet, utgör en stor infrastrukturresurs som kan användas för att bidra till mer hållbara resmönster, reducerad trängsel, kortare resvägar, ökad kapacitet samt synergier med cykeltrafik och annan citylogistik.

Så varför går det så trögt? Varför blir inte färjorna i exempelvis Stockholm fler? Istället för att åter fokusera på potentialen hos färjetrafiken som sådan undersöker studien FLYT 365 Dags att sjösätta förutsättningar för en innovativ kollektivtrafik? mekanismerna bakom kollektivtrafiksystemets bristande innovationsförmåga.

Enligt rapporten har det med kollektivtrafiksystemet som socioteknisk regim att göra. Dagens kollektivtrafiksystem är väletablerat, vilket gör det robust och tillförlitligt. Men ett sådant moget system har också en baksida. Analysen visar hur inarbetade regelverk, planeringsprocesser, modeller, verktyg och samhällsekonomiska kalkyler bara tillåter systemförändringar inom etablerade ramar. Förutsättningarna för innovation, i det här sammanhanget öppenheten för ickeetablerade trafiklösningar, blir därmed begränsade. Kort sagt stagnerar systemet i sin utveckling mot en hållbar riktning.

För att få in vattenvägarna och andra icke-etablerade trafiklösningar är en omvandling av kollektivtrafikregimen nödvändig. Den måste bli mer innovativ. För att lyckas med detta krävs att de aktörer som medverkar i tidiga planeringsskeden har kunskap och kompetens om olika trafikslag, om teknikutveckling och om innovation i stort.

Rapporten presenterar ett antal förslag som skulle kunna bidra till en omvandling av kollektivtrafikens sociotekniska system. Här följer några:

• Utveckla kompletterande metoder för bedömning av resandeprognoser och kostnadskalkyler för icke-etablerade trafikslag.
• Säkerställ att dessa kompletterande metoder används och att samlade effektbedömningar genomförs.
• Formulera ramar kring vilken ambitionsnivå som krävs i demonstrationsförsök och liknande för att kunna bedöma potentialen hos nya innovativa trafiklösningar. Säkerställ att hänsyn tas till att nya idéer har en utvecklingsfas dvs särskilda behov i etableringsfas respektive utbyggnadsfas.
• Sammanställ och synliggör befintlig kunskap om kollektivtrafiksystemets oförmåga att göra plats för innovativa lösningar.
• Inrätta ett kunskapscentrum kring innovationer i kollektivtrafiken i allmänhet alternativt kring vattenburen kollektivtrafik i synnerhet.

Studien har genomförts av Pernilla Ulfvengren och Mats Engwall (KTH Industriell ekonomi och organisation), Susanna Hall Kihl (Vattenbussen AB) samt Karl Garme (KTH Marina system).

Related content: Läs rapporten här