Brist på mineraler och arbetskraft kommer troligtvis att begränsa tillgången på grön el långt in på 2040-talen. Sjöfarten bör därför inte enbart förlita sig på elektrobränslen under omställningsarbetet till fossilfrihet. Det skriver Maersk Mc-Kinney Møller Center i en ny rapport och listar fyra begränsande hinder för tillverkningen av grön el.

Sjöfartens gröna omställning kommer att vara beroende av alternativa bränslen. Av dessa spås ofta elektrobränslen, alltså flytande bränslen baserade på vätgas och koldioxid, att bli den stora möjliggöraren. Elektrobränslen kan produceras överallt där det finns tillräckligt med grön energi för att utvinna vätgas ur vatten och där det samtidigt finns koldioxid tillgänglig från utsläppskällor som exempelvis stora skorstenar. I Sverige anses det finnas utmärkta förutsättningar för det – med mycket skog och vatten och genom utbyggnad av vindkraft och eventuell kärnkraft har det hävdats att vi inte bara kan bli självförsörjande utan också en exportör av elektrobränslen.

Hur ser det då ut i större internationellt perspektiv? Enligt Maersk Mc-Kinney Møller Center för Zero Carbon Shippings rapport Will renewable electricity availability limit e-fuels in the maritime industry? är den långsiktiga potentialen för tillgång till förnybar el mer än tillräcklig för att möta efterfrågan för att ställa om alla branscher globalt. I ett kortare perspektiv, fram till 2050 är man dock tveksam till om det finns tillräckligt med kapacitet för att skala upp produktionen av förnybar el tillräckligt snabbt för att möta den enorma efterfrågan som världen står inför.

Bakom rapporten ligger litteraturstudier, insamling av branshdata från och intervjuer med branschexperter såsom energibolag, teknikleverantörer, tillsynsmyndigheter och finansbolag. Forskarna har också analyserat det politiska klimatet och regelsystem i sex länder med hög teknisk potential för vind- och solenergiinstallationer. Och även om den nationella politiken varierar och situationen är unik i varje land fann de att de flesta länder arbetar alltmer för att få till en grön omställning i sina samhällen. Slutsatsen blir därför att regelverk och policyer inte är några större hinder för att öka produktionen av grön el.

Värre är det med resurser och tillgångar. Enligt rapporten finns det fyra hinder som riskerar att begränsa tillgången på grön el till sjöfartsindustrin under 2030- och 2040-talen och som därmed kan resultera i brist på elektrobränslen:

• Mest oroande är den begränsade tillgången på koppar, ett nyckelmaterial för sol- och vindanläggningar och vars utbud ökar i för långsam takt.
• Nickel är också ett bekymmer, eftersom det redan är mycket efterfrågat. Nickel används i elektrolysörer, vilket kommer att vara avgörande för att producera väte från förnybar el och elektrobränslen.
• Brist på sällsynta jordartsmetaller riskerar begränsa installationer av vindkraft. Detta problem kan dock övervinnas genom att använda växlade rotorer som inte är beroende av sällsynta jordartsmetaller.
• Brist på arbetskraft och kompetens. Detta kan påverka hela leveranskedjan, från installation och underhåll av solpaneler och vindkraftsverk till tillverkningen av transmissionskomponenter. Arbetskraft skulle visserligen kunna flyttas från olje- och gasbranschen, men detta tar tid eftersom omskolning krävs.

För att undvika brist på förnybar el och e-bränslen rekommenderar rapporten sjöfartsindustrin att säkra avtal för långsiktiga leveranser av grön el innan andra sektorer är på bollen. Om inte, är det bara för sjöfartsnäringen att räkna med att behöva utnyttja andra bränslen under övergångsperioden.

Till rapporten