IMO:s svaveldirektiv som infördes 2020 har renat luften från svaveldioxid, men också förtunnat molntäcket som reflekterar solens strålar tillbaka ut i rymden. Enligt ny forskning från universitet i Maryland har detta starkt bidragit till en accelererande global uppvärmning.
Forskningen får dock mothugg.

Sommaren 2023 är den varmaste som någonsin uppmätts. Värmeböljor, torka och skogsbränder plågade Asien, Afrika, Europa och Nordamerika och rubrikerna hur det slog mot ekonomier, ekosystem och människors hälsa avlöste varandra. Kan detta hänga med IMO:s svaveldirektiv som infördes 2020 och som minskat den globala sjöfartens utsläpp drastiskt sedan dess? Ja, det menar ett forskarlag på universitet i Maryland. Deras förklaring, som de bevisar med matematiska modeller är relativt enkel: Svaveldioxid (SO2), som är en stor förorening, ger också ett skydd mot global uppvärmning genom att bilda aerosoler som förtjockar och ljusar upp moln, vilket reflekterar solens strålar tillbaka ut i rymden. Sedan IMO sänkte den tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle från 3,5 procent till 0,5 procent har sjöfartens utsläpp av svaveldioxid minskat med 80 procent, vilket skapat en geoengineerisk chock med global påverkan, menar forskarna. De uppskattar att sjöfartens minskade svavelutsläpp står för upp till 80 procent av planetens ökade uppvärmning sedan 2020.

– Om våra beräkningar är korrekta, skulle det tyda på att detta årtionde kommer att bli riktigt varmt. I kombination med uppvärmningen som orsakas av ökande koncentrationer av växthusgaser, kan den tillagda värmen innebära att 2023 års rekordtemperaturer blir "normen" under de kommande åren, kommenterade forskningsledaren Tianle Yuan i New Scientist i förra veckan.

De drastiska resultaten som publicerats i tidskriften Communications Earth & Environment har fått ett blandat mottagande i forskarvärlden. Stuart Haszeldine, chef för Edinburgh Climate Change Institute vid Universitet i Edinburgh, menar att resultaten faktiskt lyfter fram en oroande trend.

– Svaveldioxids kyleffekt är känt sedan länge. Det är väldokumenterat genom studier av flera stora vulkanutbrott som släppt ut SO2 under de senaste 2 000 åren, konstaterade han i Interstellar.

Deliang Chen, professor i fysikaliskt meteorologi, vid Göteborgs Universitet är dock tveksam till att sjöfartens minskade svavelutsläpp skulle ha så stor betydelse.

– Det handlar om en kort tidsperiod och det finns en väldigt stor osäkerhet kring sådana här studier. Jag har inte sett artikeln, men att sjöfarten skulle står för 80 procent av ökningen låter orimligt. Det finns ju också andra orsaker. Man har ju till exempel sett El Niño som en stor del av orsaken till värmerekorden 2023. Vi har ja haft många El Niños i historien och vet hur mycket det kan förvärra situationen, säger han till Lighthouse.

Laura Wilcox, docent vid National Centre for Atmospheric Science (NCAS) vid universitet I Reading ifrågasätter också forskarnas slutsatser och säger till Science Media Centre att forskarna gör mycket djärva uttalanden om temperaturförändringar och geoengineering utifrån det begränsade material de har. Dessutom, menar hon, att de övre och nedre gränserna för den förväntade uppvärmningen ligger inom intervallet för variabiliteten av den globala medeltemperaturen, men detta diskuteras överhuvudtaget inte i studien.

– För många är en övergång till ett sjöfartsbränsle med lägre svavelhalt som orsakar mindre luftföroreningar och minskar aerosolemissioner ett steg bort från människors påverkan på klimatet, samt en åtgärd som minskar hälsoeffekterna av luftföroreningar. Att beskriva detta som oavsiktlig geoengineering och presentera siffror som kanske överdriver effekterna kan skapa felaktiga uppfattningar om policys avsedda att minska framtida utsläpp, säger hon.

Till studien