De minskar bränsleförbrukningen och håller länge. Trots det är användningen av fiberkompositer i fartygstrukturer begränsad, mycket på grund av att de är brännbara. En ny förstudie från Lighthouse och Trafikverket har dock gett nytt bränsle till röjningen av hindren som står i vägen för kompositerna.

I början av 2000-talet sjösatte Försvarsmakten sina första Visby-korvetter. Sedan dess har det alltså varit möjligt att tillverka stora fartyg i komposit med goda hållfasthets- och sjöegenskaper med låga underhållskrav. Trots detta gick utvecklingen i stå, framför allt för att brandsäkerheten inte kunnat garanteras.

- Lättviktsmaterial används idag på mindre fartyg som går kustnära och inom Försvarsmakten, men med större fartyg, till exempel kryssningsfartyg, blir det problem eftersom de omfattas av andra säkerhetsregler, säger Anna Sandinge på Rise, en av författarna till förstudien Kompositer för en hållbar sjöfart.

Den som vill bygga en Stenafärja får framför allt problem med IMO:s internationella sjösäkerhetsfördrag SOLAS. IMO:s nya funktionsbaserade regler tillåter dock alternativa kompositlösningar under förutsättning att säkerheten inte äventyras.

- Man kan använda kompositmaterial, och det görs också till viss del idag, men man måste då isolera på ett speciellt sätt som skyddar materialet mot brand.

Stål är det förhärskande skeppsbyggnadsmaterialet som alla säkerhetsregler baseras på, och med all rätt är kraven också väldigt tuffa, säger Anna Sandinge.

- De är svåra att uppfylla med kompositer, speciellt ett test som går ut på att man inte ska få övertändning i ett litet rum, till exempel en hytt.

Och hur ska man komma åt den problematiken?

-  Vi har en lösning som är väldigt lovande, en sandwich-konstruktion med en brännbar kärna som omges av ett tåligt laminat som inte sprider branden. Över det målas också en brandskyddande färg. Det här kostar förstås mycket att utveckla och sedan måste någon ta första steget och använda det.

Men att kompositer tillhör framtidens sjöfart är det ingen tvekan om. Precis som inom flyg- och bilindustrin är det en förutsättning för att kunna gå från ett bränsle med hög energidensitet till ett med lägre. Lättvikt är till exempel en möjliggörare för en eldriven flotta. Och enligt rapporten innebär också ”Eldrift och fossilfria energibärare direkta innovationsmöjligheter kopplade till materialval. Strukturella batterier, bärplansteknik, termiskt och elektriskt ledande lättviktsmaterial är områden vi ser växa fram i kölvattnet av eldriftens framfart.”

- Projektet har lett till mycket, både nya frågeställningar och lösningar. Vi har till exempel kommit fram till att provmetoderna för brand behöver utvecklas och att en förenklad guide över riskanalyserna, som är väldigt komplexa, behöver tas fram. Ett annat viktigt resultat är att faktisk att projektet bundit ihop så många aktörer. Vi har arrangerat arbetsmöten där representanter för varv, materialtillverkare, forskningsinstitut, myndigheter och akademi diskuterat tillsammans, vilket lett en breddad och fördjupad samverkan och nya projektansökningar kopplade till brandskydd, hållbarhet och produktionsteknik, säger Anna Sandinge.

Rapporten Kompositer för Hållbar sjöfart har författas av Peter Sjögren (RISE), Anna Sandinge (RISE) och Zhiyuan Li (Chalmers)