Nyheter

Ny modell rangordnar miljöfarliga vrak

11 november 2016

Det finns hundratals förlista fartyg längs den svenska kusten, fartyg som beskrivs som tickande miljöbomber. Skeppen innehåller upp till 15 000 ton bunkerolja som riskerar att läcka ut i havet. Men hur ska man veta vilka vrak som måste tas om hand? Det har Hanna Landquist, vid Institutionen för sjöfart och marin teknik, Chalmers, tittat på.

Varje vrak har sina unika risker och problem. De har olika skador, ligger på olika utsatta platser, kan ha olika sorters miljöfarliga ämnen och att bärga ett enda vrak kan kosta hundratals miljoner kronor. Men att ta hand om alla fartyg är inte ekonomiskt möjligt. Därför är Hanna Landquists forskning viktig, hon har tagit fram metoden VRAKA där vrakens miljöfara kan utvärderas så att rätt insatser satsas på rätt vrak.

- Det gjordes en förstudie redan 2007 som så att säga satte bollen i rullning så det var spännande när det blev forskningspengar tillgängliga för att satsa mer på VRAKA, säger Hanna Landquist.

Syftet med VRAKA är att få en övergripande bild över riskerna med sjunkna vrak. Modellen består av tre delar, först en uppskattning av hur stor risken är att olja kommer att läcka från vraket, därefter en konsekvensbedömning och slutligen en riskvärdering. Det handlar exempelvis om att titta på ett skepps nedbrytning såsom rost, hur säkert det ligger på botten, om dykning sker på vraket, marin trafik i området med mera

23 olika experter har varit involverade i arbetet med att ta fram vilka punkter som är viktiga för en riskbedömning av sjunkna fartyg. Sammanlagt har åtta olika aktiviteter identifierats som kan påverka nedbrytningen av ett skepp och ett antal olika indikatorer såsom skrovets tjocklek, vattnets salthalt, djup och så vidare som kan påverka vilken åverkan dessa aktiviteter har på ett fartygsvrak. Genom att kombinera hur ofta aktiviteterna sker vid ett visst vrak med de indikatorer som gäller för det specifika vraket, och hur mycket miljöfarligt ämne som kan finnas kvar, kan en sannolikhet för utsläpp beräknas.

Efter att risken har uppskattats sker nästa steg i VRAKA som är en konsekvensbedömning. Hur stora volymer olja handlar det om, hur långt är det till kusten och vilka miljövärden som kan påverkas av ett utsläpp. Med hjälp av riskuppskattningen är det möjligt att jämföra olika vrak med varandra för att se var åtgärderna bäst behövs. Det är också möjligt att jämföra ett område med flera vrak med ett annat område och eventuellt kunna minska på saneringskostnaderna genom att koordinera insatserna.

Att bestämma vilket vrak som behöver tas om hand är ett sätt att använda VRAKA, men ett alternativ kan också vara att minska de aktiviteter som påskyndar ett vraks nedbrytning. Med hjälp av VRAKA går det exempelvis att ta reda på vad minskad trålning i ett område skulle innebära för risken att ett vrak börjar läcka olja. För att underlätta användandet av VRAKA har ett verktyg tagits fram i Microsoft Excel, forskningen och datan utgår från skandinaviska vrak som innehåller olja men det går att utveckla VRAKA till att omfatta andra geografiska platser och andra substanser än olja.

- Havs- och vattenmyndigheten är numera ansvariga för vrakfrågan i Sverige. De har påbörjat arbetet med att prioritera insatser mot vrak och förhoppningen är att VRAKA ska kunna bistå i det arbetet, säger Hanna Landquist om fortsättningen för VRAKA.

Text: Andreas Kron