Med hjälp av en annan ruttplanering skulle känsliga områden i Östersjön kunna skyddas bättre. Det visar en rapport från Kjell Larsson, professor vid Sjöfartshögskolan, Linnéuniversitet som är beställd av Havs- och Vattenmyndigheten.

Kring tre stora utsjöbankarna Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken och Södra Midsjöbanken i centrala Östersjön finns naturvärden som har såväl nationell som global betydelse. Den globalt hotade alfågeln är beroende av området och tumlare utnyttjar området för parning och kalvning.

Även om sjöfart är ett energieffektivt transportslag så har intensiv sjöfart i området visat sig vara problematisk, främst på grund av återkommande operationella oljeutsläpp. Det finns en allmän föreställning att störst skador på miljön uppkommer när oljeutsläpp når land, men när det gäller fåglar och fågelbestånd är förhållandet vanligen det omvända. Störst effekt av oljeutsläpp på fåglar kan ses på arter som lever långt ut till havs, nära fartygsrutter, och som ofta befinner sig simmande eller dykande i havet.

Havs- och vattenmyndigheten som ska ta fram havsplaner för bland annat Östersjön har efterlyst mer detaljerad information om utsjöbankarna. Därför har Kjell Larsson som dessutom är medlem i Lighthouse programkommitté utrett hur sjöfarten påverkar vissa naturvärden i området och undersökt om alternativa rutter för sjöfarten kan vara en lösning.

Att få bort de operationella oljeutsläppen har visat sig vara svårt och en rimlig åtgärd kan istället vara att, så långt det är möjligt, flytta fartygstrafiken från de känsliga områdena. Det skulle innebära oljan skulle kunna hinna avdunsta eller blandas ner i vattenmassan innan den når känsliga havsområden. Eller att det finns mer tid till att sanera oljan om det är möjligt. Modifierade fartygsrutter innebär också att undervattensbuller som påverkar tumlare kan minska.

Men att ändra fartygsrutterna ger också konsekvenser. Längre färdvägar kan medföra att mer bränsle förbrukas. I sin rapport skriver Kjell Larsson att effektiv avgasrening och alternativa bränslen kan lösa problem med stora utsläpp av kväve- och svaveldioxider och det som återstår är en avvägning mellan eventuellt ökande koldioxidutsläpp och ett förbättrat naturskydd.

Med tanke på att den huvudsakliga rutten vid utsjöbankarna går över relativt grunda områden (20-50 m djup) får många fartyg en så kallad squat-effekt. En squat-effekt innebär att ett fartyg får en ökad bränsleförbrukning på grund av ökat motstånd genom vattnet vid färd över ett grunt område. Därför skulle en längre rutt som går över större djup inte nödvändigtvis innebära en ökad bränsleförbrukning för alla fartyg.

Framför allt är det rutten mellan TSS Off Öland Island och TSS North Hoburgs bank som visat sig vara skadlig för övervintrande fåglar vid Hoburgs Bank och Norra Midsjöbanken som är Natura-2000-områden. Mellan oktober och april bör trafiken minskas och i rapporten lämnas flera förslag till ruttförändringar som bör utredas vidare. Exempelvis föreslås en helt ny rutt för fartyg som går till hamnar i Lettland och Rigabukten.

Läs hela rapporten hos HaV