Så får vi till mer kollektivtrafik på vatten

Det skulle minska utsläppen i våra städer, bidra till sänkta bullernivåer och inte minst - göra kollektivtrafiken mer attraktiv och effektiv. Ändå har kollektivtrafik på vatten svårt att slå igenom i Sverige. En ny rapport som finansierats av Trafikverket föreslår fyra saker som ska råda bot på det.

­– Det finns flera städer som har färjelinjer i kollektivtrafiken i Sverige, men det är förstås i Stockholm och Göteborg som den stora potentialen finns. Där finns både mycket vatten och folk och det finns ett stort behov av att avlasta den landbaserade infrastrukturen. I båda städerna grävs det överallt och det är svårt att ta sig fram, så läget är mer gynnsamt än någonsin för färjetrafiken, säger Linda Styhre, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet och en av författarna till rapporten Kasta loss!

Jo, läget är gynnsamt, och har varit så länge, menar en av rapportens andra författare, Susanna Hall Kihl på kunskaps- och samverkansplattformen Vattenbussen.

– Om vi tänker oss vatten som färdig infrastruktur och sen tittar på kartan över Sverige. Var ligger städerna? Var bor 90 procent av Sverige befolkning? Jo, antingen längs kusten runt landet eller vid våra stora sjöar, säger hon.

Trots att olika aktörer under många år pekat på att vattenvägen kan utnyttjas smartare för ett hållbart samhälle tappas möjligheten ofta bort när kollektivtrafik, cykelbanor och nya resvägar planeras. 

– Sedan förbränningsmotorn uppfanns har vi planerat för landburen trafik. Motståndet är ju rent fysiskt lägre på land än i vatten. Men numera är det så pass trångt i städerna att genomsnittshastigheten på land är relativt låg. Att nå motsvarande hastighet med vattenburen kollektivtrafik är inga problem, samtidigt som genvägar kan skapas över vatten, säger Susanna Hall Kihl.

Men det är svårt att ändra invanda mönster.  En forskningsstudie från KTH och Vattenbussen som kom för några år sedan undersökte kollektivtrafikens innovationsförmåga. Där pekades kollektivtrafiksystemets ”sociotekniska system och dess ”regim” ut som det stora problemet. Systemet är helt enkelt för moget och väletablerat, vilket visserligen gör det robust och tillförlitligt, men också stelbent och inflexibelt. Inarbetade regelverk, planeringsprocesser och modeller släpper helt enkelt inte in mer okonventionella trafikslag och innovativa lösningar.

– Det görs många upphandlingar på landsidan med spårbunden trafik och buss, men mer sällan för färjetrafiken. Den tekniska utvecklingen går fort och det är klart att det inte är lätta att hänga med och ställa rätt miljökrav. Nu har man visserligen gått ut med att från och med 2025 kommer färjetrafiken över Göta älv i Göteborg att vara helt elektrifierad, vilket är mycket positivt, men fler initiativ behövs, säger Linda Styhre.

Det hög tid att få upp farten, det är dags att ”Kasta loss!”. Rapporten är resultatet av det tvååriga projektet Kunskapsunderlag för att bedöma den vattenburna kollektivtrafikens potentiella roll och funktion som finansierats av Trafikverket. Syftet med projektet, där IVL Svenska Miljöinstitutet, Trivector, Vattenbussen och KTH samarbetat, har precis som projekttiteln avslöjar varit att ta fram nya kunskapsunderlag för värdering av den vattenburna kollektivtrafikens potentiella roll och funktion i det transporteffektiva samhället. Det har handlat om att reda ut vad som saknas för att färjorna ska betraktas som ett lika adekvat och relevant verktyg i transportsektorns verktygslåda som landbaserade lösningar.

Rapporten slår fast att kollektivtrafik på vatten bland annat kan bidra till att resvägar görs kortare, att infrastrukturen görs mer tillgänglig och mindre beroende av underhåll. Det blir mer attraktivt för människor att välja kollektivtrafik. Vattenburen trafik gör det mer attraktivt för människor att välja kollektivtrafik och kan hjälpa till att nå transport- och klimatmål och spara pengar genom att befintliga resurser används smartare.

För att vattenvägens potentiella roll och funktion ska komma till sin rätt föreslår rapporten fyra saker:

1. Byt ut fossila fartyg mot alternativ drift så snart som möjligt. Se till att laddinfrastrukturen byggs ut.
2. Locka resenärerna att resa hållbart. Planera vattenburentrafik efter samma principer och med samma turtäthet som övrig trafik.
3. Ställ krav på regionala kollektivtrafikmyndigheter att ta hänsyn till helheten i sin strategiska inriktning och att beakta totala kostnader och miljöpåverkan för investering, drift, underhåll och infrastruktur.
4. Se till att tidigare identifierade systemlåsningar löses upp och överväg att bredda regionernas ansvar för fritidsresande. Skapa efterfrågade samverkansplattformar.

Kasta loss! - Kunskapsunderlag för värdering av den vattenburna kollektivtrafikens potentiella roll och funktion har författats av:
Stephan Bösch, Sebastian Fält (Trivector), Susanna Hall Kihl (Vattenbussen), Karl Garme (KTH), Helena Lundström, Linda Styhre och Sara Svedberg (IVL)

Till rapporten