Så kan infångning av koldioxid ombord bidra till sjöfartens omställning

Enligt en ny förstudie från Lighthouse och Trafikverket finns många olika lovande tekniska lösningar på gång som kan effektivisera infångning och avskiljning av koldioxid ombord. Men för att det ska bli lönsamt måste styrmedlen mot minskade växthusgaser fortsätta att utvecklas.

Eftersom fossila bränslen kommer att användas på fartyg under många år framöver är koldioxidavskiljning mer eller mindre en förutsättning för att uppsatta utsläppsmål för växthusgaser ska uppnås, både inom sjöfarten och generellt. Och även om det än så länge finns få verkliga installationer av koldioxidavskiljningsteknik (CC) ombord på fartyg och alla utvecklingsprojekt hittills har gjorts i pilotskala, så konstaterar förstudien Carbon capture potential on-board ships att det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att installera CC på fartyg under rätt omständigheter.

– Tekniskt är det inga problem, men om det kommer att få ett stort genomslag beror på de ekonomiska förutsättningarna, säger Karl Jivén, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet, som lett arbetet med studien.

Egentligen är det samma utmaning som förknippas med alternativa bränslen. Att ställa om till fossilfrihet kommer att bli dyrare för alla – frågan är vilken teknik som är mest gynnsam för dig och ditt fartyg. Detta är något som mer eller mindre alla rederier måste fundera kring och när det gäller teknik för infångning av koldioxid ombord ska den nya förstudien enligt Karl Jivén på ett sätt betraktas som en handbok. Olika fartyg har skilda förutsättningar och kan behöva olika lösningar.

– Den som är i behov av teknisk information kring olika lösningar kan hitta mycket i rapporten. I rapporten finns också en metodik, utvecklad av ett par exjobbare på Chalmers, för vad man bör ta hänsyn till när man väljer och utvärderar system för koldioxidavskiljning. Den tror jag är väldigt användbar för den som ska göra ett sådant projekt.

I studien har tre CC-teknologier identifierats som mest genomförbara och lovande för fartygsapplikationer i kombination med förbränningsmotorer: absorption med ammoniak, kryogen separation och membranseparation. Den vanligaste lösningen är dock användningen det kemiska absorbentmedlet av MEA (Mono Ethanol Amin) som fångar upp koldioxiden som avkiljs och sedan kyls ner och förvätskas innan det är tänkt att pumpas i land för transport till slutförvaring.

Vad slutförvaringen kommer att kosta är det idag ingen som vet, men redan tekniken för avskiljningen och infångningen av koldioxiden kommer sannolikt att bli dyrare än vad utsläppsrätterna i EU/ETS kommer att kosta (100 euro per ton koldioxid) till en början.

– 100 euro per ton räcker inte till att finansiera detta. Men de räcker inte heller till att finansiera de andra alternativen, till exempel förnybar vätgas, e-metanol eller el. Det betyder att antingen så måste tekniken för alla de lösningarna bli billigare eller så måste priset på utsläppsrätter ökas eller kombineras med andra styrmedel, säger Karl Jivén.

Förstudien Carbon capture potential on-board ships har författats av Karl Jivén (IVL Svenska miljöinstitutet), Selma Brynolf (Chalmers), Jonas Havenstein (Chalmers), Maximilian Weidenhammer (Chalmers) Julia Hansson (IVL Svenska miljöinstitutet), Anders Hjort (IVL Svenska miljöinstitutet), Yingying Cha (IVL Svenska miljöinstitutet).