När tågen stannar blir det ett jäkla liv. Folk kommer ju inte fram i tid. Vad som händer när sjöfarten stannar, ja, det vet man bara på Gotland. En större medvetenhet hos allmänheten skulle piska på sjöfartens utveckling. Det tror Pia Berglund, nytillträdd nationell samordnare för inrikes sjöfart.

”Jag får max ett mail i månaden som rör sjöfart medan jag får minst 20 om dagen som rör järnvägen”. Detta hörde Pia Berglund en politiker från Kalmar säga härom veckan.
– Det finns inget surr och burr kring sjöfarten. Även om politikerna tycker sjöfarten är viktig så måste de ägna sig åt de frågor folk är intresserade av. Det är det som är problemet, säger hon.

Det är ingen raketforskning. Folk åker tåg. Inte så många långa sträckor med färja. Men allt gods som fraktas på vatten då? Pia Berglund, som tidigare varit både VD och Vice VD på Svensk Sjöfart, pratar om ”godsets förbannelse”.
– I Sverige är det faktiskt bara gotlänningar som vet hur viktig sjöfarten är. Är trafiken stängd i två dagar blir det tomt på deras hyllor, säger hon.
– Samtidigt är det ett bevis på att sjöfarten fungerar ganska väl. Ta till exempel hamnstrejken i Göteborg när den var som värst – då ställde man om och använde andra hamnar, och fick ändå ut allt gods. Så det gäller att lyfta fram det som fungerar bra också.

Det finns ingen genväg. Vägen till politikerna går via folket. Eller kanske snarare vägarna. Det finns flera att välja på.
– Det som fungerat bäst hittills är teknisk innovation, det är folk intresserade av.  Sen tror jag vi ska berätta vad vi gör till vardags. Hur är det att vara sjöman nu för tiden? På Svensk Sjöfart hade vi en tanke på att göra en film som följde ett fartyg runt världen – och när vi hade riksdagsmän ombord märkte vi att de tyckte att lunchen, där de fick sitta ner och prata med sjömän om deras vardag, var det mest spännande.

Det gäller att komma in i folks liv. Därför tror också Pia Berglund att en sådan sak som att försöka få till en kollektivtrafik på vatten i Stockholm kan få betydelse.  
– Om folk pendlar med båt till jobbet, vistas de i hamnen och förstår att sjöfarten är ett alternativ. Det finns en poäng att bli en del av folks vardag.

Klimatfrågan, som blossat upp på allvar igen det senaste året, kan förstås också bli en nyckelväg. Frågan ligger nära hennes nya roll som nationell samordnare av inrikes sjöfart där främsta uppdraget blir att förbättra förutsättningarna för överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart. Efter att ha tillträtt den 1 februari har hon till den 31 maj på sig att göra klart en första handlingsplan för detta.
– Jag tänker att vi först måste vi hitta saker som vi kan göra ganska snabbt, sådant som kan förenkla livet här och nu, som kan appliceras på befintliga system och regelverk. Mycket handlar om att se över regler, till exempel mängdrabatt – att försöka att stimulera att man tar mer gods på samma transport.
– Det gäller sedan att få aktörer att leverera på de här sakerna. Branschen måste ju se det här som en stor möjlighet. Nu har regeringen gett sjöfarten den här chansen och då måste vi verkligen se till att ta den.

För att göra överflyttningen av godstransport från väg till sjöfart affärsmässigt gångbar behövs också mer forskning och innovation. Enligt Pia Berglund, som var med och startade upp Lighthouse nuvarande form, handlar det om allt från lyft och flytt mellan trafikslag till automatisering av hamnar, smarta fartyg och minskade utsläpp.
– Forskning är en självklar del. De säger kollegor som jag samarbetar med inom järnvägen också. Jag ser framför mig att vi kan komma med bra förslag, att vi kan föra en dialog med de som lyser ut anslag så att de går i linje med de övergripande ambitioner som finns.

Forskning bedrivs, kommer fram till resultat, men det är ingen garanti för att den når ut. Vad kan göras för att förbättra det?
– Det är tydligt i mitt uppdrag, och min motsvarade kollegas på järnvägen, att vi ska synliggöra rapporter och forskning. Jag tror också vi behöver kartlägga vad som redan är gjort och vad som behöver göras. Jag tror också det är viktigt att forskningen blir gripbar och användbar för de som sitter längst ner, alltså de som inte är Stena eller SJ.

Pia Berglund gjorde ett av sina första offentliga framträdanden som nationell samordnare i förra veckan. Det skedde i riksdagen när den Nationella kommittén för hållbar sjöfart presenterade en rapport med förslag på hur hållbar sjöfart kan stärkas och utvecklas. Namnet till trots har Pia Berglund inget med kommittén att göra. Medan hon är utsedd av Trafikverket har den Nationella kommittén startats av den tvärsektoriella organisationen Gröna städer.
– Jag har ingen åsikt om namnet, men jag tycker att de har en spännande tanke att spinna vidare på. De utgår från ett samhällsbyggnadsperspektiv, och har jobbat med alla typer av sådana frågor och har nu kommit till sjöfarten. De ville, som de sa, göra ett nedslag och berätta vad de såg som lekmän. De var väldigt ödmjuka, gjorde en bra presentation och känslan där i riksdagen blev ”oj, varför pratar vi inte mer om det här viktiga”.
De flesta i publiken var alltså inte från sjöfarten, vilket ibland kan vara nyttigt, menar Pia Berglund.
– Har man som jag arbetat inom sjöfarten hela sitt liv tar man lätt saker för givna. Man tappar proportionerna. Jag tror branschen skulle må bra av att bjuda in mer utifrån. Det är bra för sjöfartsmänniskor att prata med andra.