Sjöfarten och hamnarna blir centrala i en cirkulär ekonomi

Om Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer krävs både en omställning till ett fossilfritt transportsystem och till en cirkulär ekonomi. Enligt en ny rapport som finansierats av Trafikverket kan sjöfarten och hamnarna få centrala roller i systemet.

– Sverige är bra på energiåtervinning. Vi har mycket värmeverk och importerar till och med sopor, främst från Norge och Storbritannien som vi förbränner. Men för att ställa om till en cirkulär ekonomi behöver vi materialåtervinna mycket mer, vilket kommer att kräva mer transporter. Vissa material kommer till och med behöva transporteras utomlands, säger Linea Kjellsdotter Ivert, forskningsledare på VTI, som lett projektet Svenska hamnars roll i en cirkulär ekonomi (SHREK).

Så hur kan sjöfart nyttjas i ökad utsträckning för att transportera cirkulära produkter och material? Och hur kan hamnen skapa mervärde i utveckling av cirkulära logistiklösningar? Det var med de frågeställningarna som Linea Kjellsdotter Ivert och hennes kolleger gick in det 2,5 åriga forskningsprojektet.

– Material som ska återanvändas eller materialåtervinnas har inte lika högt värde som nya produkter och jungfruliga material. Det innebär att transportkostnaderna måste hållas nere för att det ska bli ekonomiskt möjligt för materialet att cirkulera istället för att energiåtervinnas (förbrännas).

Att forskarna siktade in sig på just sjöfarten som lämplig för cirkulära transportflöden var ganska självklart.

– Avfallsprodukter behöver typiskt inte fraktas snabbt och ställer inte samma krav på just-in-time som många andra produkter. Dessutom är sjöfarten ett energieffektivt transportslag.

Exakt vilka cirkulära produkter som är lämpliga att transportera med sjöfart var dock ingen självklarhet. Därför sammanställdes avfallsstatistik och därefter mejslades lämpliga produkter och material fram med hjälp av avfallsentreprenörer och hamnar som medverkade i projektet.

– Vi tog fram en lista som visar att det finns ganska gott om material som har potential att lyfta sig i den så kallade avfallstrappan. Framför allt är det bygg- och rivningsavfall, vilket efter gruvavfall är den största avfallsgenereraren idag med en återvinningsgrad på lite över 50 procent. Bland detta avfall är det trä, plast, mineralavfall, jordmassor, muddermassor och planglas som är särskilt intressanta för sjöfarten. Uttjänta däck, sorterade och återvunna textilier, planglas, spillolja och flygaska kom också med på listan.

För stora jord- och muddermassor kan hela fartyg användas, vilka redan börjats göras, men hur gör man med avfall som inte har så stora volymer – till exempel plast och däck som återvinns framför allt utomlands?

– Man tänker lätt att det måste handla om stora volymer för att sjöfart ska vara lämpligt, men så är det inte. Containerfartyg öppnar för ganska många material. Det är inget nytt för sjöfartsvärlden, men kanske för avfallsaktörer. Här kan hamnarna få en roll som kunskapsförmedlare, en brygga mellan varuägare och sjöfarten.

För att se hur hamnen kan användas i det cirkulära systemet har fallstudier gjorts med de fyra hamnar som ingick i SHREK– Trelleborgs hamn, Oslo hamn, Hallands hamnar och Norrköpings hamn.

– Hamnen kan till exempel addera ett stort värde till cirkulära produkter genom lagring. I Oslo finns till exempel ett spännande exempel där man inte bara vill lagra massor utan även ser över möjligheterna att förädla dem. Hamnen skapar värde genom mycket annat också – konsolidering, lossning och lastning av containrar och inte minst genom att vara en logistiknod som erbjuder omlastningsmöjligheter mellan olika trafikslag. I Hallands hamnar har man exempelvis personal som specifikt arbetar med en dissolvingmassa baserad bland annat på återvunna uttjänta textiler som ska skeppas ut i världen.

– Vilken roll en hamn kommer att få i det cirkulära systemet beror till stor del på vad man är för typ av hamn och var i logistikkedjan man kommer in. Trelleborg och Oslo sysslar exempelvis båda med hantering av massor, men gör det på olika sätt. Trelleborg är en stor RoRo-hamn där masshantering utgör ett litet segment som går ut på att man tillhandahåller en kaj. I Oslo hamn är det tvärtom en så stor del av verksamheten att man har möjlighet at göra affär av det, säger Linea Kjellsdotter Ivert.  

Rapporten Svenska hamnars roll i en cirkulär ekonomi har författats av:
Linea Kjellsdotter Ivert, VTI, Vendela Santén, RISE, Axel Merkel, VTI och Per Wide, RISE

Till rapporten