Svårt för RoRo och RoPax att sänka hastigheten
Lägre hastigheter för ett fartyg innebär att mindre mängd bränsle förbrukas och att miljöpåverkan blir mindre. Lägre hastigheter är också ett sätt för rederier att binda upp fartygskapacitet för att få upp fraktsatserna. Men för RoRo / RoPax-trafiken i norra Europa är det svårt att hitta incitament för att sänka hastigheten.
Frågan om ett fartygs hastighet är mer komplex för RoRo / RoPax-fartyg än andra segment inom sjöfarten. Det har en grupp forskare från Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet och SSPA kommit fram till efter att ha gjort en intervjustudie om hur operatörer i skandinaviska vatten förberetts sig inför och agerat under SECA, svaveldirektivet. Undersökningen har gjorts med stöd från Sjöfartsverket och Lighthouse och en längre artikel från forskargruppen har publicerats i tyska branschtidskriften Hansa, klicka här för att läsa artikeln i sin helhet.
När det gäller tankers och torrbulk som har lågt värde på lasten och där bränslet är en stor del av transportkostnaderna har både redare och transportköpare ett intresse av låga hastigheter för att få ner transportpriset och AIS-data för åren 2013 till 2015 visar att hastigheter runt 13-14 knop är typiska för den typen av fartyg i vattnen kring Sverige.
För RoRo/RoPax-fartygen går det betydligt snabbare, enligt AIS-data är 20-24 knop vanligt förekommande på öppet vatten och trafikens komplexitet gör att det är andra faktorer än bränslekostnader och miljöpåverkan som avgör fartygens hastighet.
Hård konkurrens
RoRo och RoPax i norra Europa konkurrerar ofta med väg och järnväg, det handlar om dyrare fartyg med större personalbehov och det är strikta tidtabeller. Farten är en kompromiss mellan resenärer som vill fort till nästa hamn, de som vill äta, handla och roa sig ombord och lastbilschaufförer som vill få ut sin dygnsvila liksom mellan tidskänsligt gods och gods som är mer känsligt för höga fraktsatser. Studien där elva RoRo / RoPax-företag intervjuades visar att kunderna värdesätter flexibla tidtabeller, transporttider och driftsäkerhet och att efterfrågan är mycket priskänslig.
Men RoRo / RoPax-operatörer som anammar en strategi med lägre hastigheter skulle kunna få konkurrensfördelar genom att erbjuda differentierade transporttider och fraktsatser. Genom strategiska partnerskap skulle det vara möjligt att dela fördelarna av långsamma hastigheter med passagerare och speditörer, genom lägre priser och bränsletillägg. Längre seglingstider skulle kunna kompenseras genom effektivare hamnoperationer och utöver det skulle också statliga stöd och skattelättnader kunna uppmuntra till lägre hastigheter.
Attachments:
