Den internationella konferensen "Wrecks of the World" hölls för tredje gången denna veckan och då i Göteborg. Konferensen fokuserade på olika perspektiv på riskbedömning av skeppsvrak.

Chalmers University of Technology var värd för konferensen som ägde rum i Lindholmen Science Park, och runt 70 deltagare från hela världen deltog. Talarna kom från akademin, statliga myndigheter, företag och ideella organisationer (NGO), vilket resulterade i ett mycket brett perspektiv på frågan om riskbedömning av skeppsvrak. 
Första talare var Dagmar Schmidt Etkin från Environmental Research Consulting i USA, som också var värd för de två första Wrecks of the World (WOW)-konferenserna. I början av 2000-taket gjorde hon en analys som summerade 8500 stora skeppsvrak världen över, vilka potentiellt innehåller olja och/ eller kemiska risker, och presenterade denna för amerikanska myndigheter och andra intressenter vid ett stort möte.
- Folk blev mer eller mindre chockade, och det var som om det var en alldeles för stor fråga så man gömde huvudet i sanden, sa Dagmar Schmidt Etkin.
Det tog ett tag innan frågan kunde lyftas igen men efter att ha organiserat de två första WOW-konferenserna känner hon nu att saker och ting går åt rätt håll.

Andra översikter om olika aspekter av bedömningar gavs av Deborah franska McCay från RPS Applied Science Associates, USA, som talade om hur vi behöver en övergripande strategi för riskanalys av sjunkna skeppsvrak, och från Niko P. Ventikosf från National Technical University of Athens, som talade om behovet av att prioritera vilka vrak att börja arbeta med först och för att kunna göra detta finns ett behov av att göra analyser av både konsekvenser och risker. Hanna Landqvist från Chalmers gav en kort rapport om Vraka, en metod för riskbedömning av potentiellt förorenande vrak. Metoden utvärderas av HELCOM i syfte att bli standardverktyg för riskbedömning i Östersjön och Sjöfartsverket vill använda metoden för att hitta de potentiellt mest skadliga vraken längs Sveriges kuster. Ulf Olsson från Svenska Sjöfartsverket pratade mer om detta projekt, där de gick från 7000 föremål till 5000 skeppsvrak till 2700 av dem som viktiga att fokusera på för att så småningom hamna på 31 utvalda skeppsvrak.
- Vi har nu noggrant undersökt fyra av dessa vrak för att få en uppfattning om status. Rapporten från denna undersökning kommer att presenteras den 31 oktober. Det är ett viktigt arbete som har genomförts, sade Ulf Olsson.

Ett annat område som flera talare på konferensen adresserade var gamla skeppsvrak från första och andra världskriget, vilka i flera fall innehåller kemiska vapen som exempelvis senapsgas och att kemiska vapen i flera fall dumpades till havs. Ett antal projekt världen över undersöker nu hur man ska kunna värdera och förhoppningsvis ska kunna få bort dessa.
Nya tekniska lösningar som skulle kunna förbättra arbetet med skeppsvrak presenterades också, exempelvis visade Joakim Holmlund från MMT användningen av fotogrammetri, där man kan skanna och göra en bild av vraket och också bättre kunna bedöma hur miljöskadligt vraket är.

Problemet med bristen på enhetlig internationell rätt när det gäller skeppsvrak betonades av ett några talare. En av dem var Mikis Tsimplis från University of Southampton i Storbritannien:
- Det finns ingen internationellt accepterad defination av vad ett fartyg är och därför finns inte heller någon definition av vad ett vrak är, sade han. Dock infördes den internationella Nairobikonventionen om avlägsnande av vrak i år av IMO och förhoppningen är att detta kommer att förbättra arbetet med skeppsvrak runt om i världen.