Trots att det finns ett stort intresse för urban vattenburen logistik (UVL) hos nationella, regionala och kommunala myndigheter, används urbana vattenvägar i Sverige mycket sparsamt. I denna rapport analyserar vi vad myndigheter kan göra för att driva på utvecklingen för ökad användning av UVL. 

Vår analys visar att en större användning av UVL begränsas av hinder på flera nivåer som förstärker varandra och resulterar i inlåsningsmekanismer i dagens transportsystem. Förutom hinder som är kopplade till ekonomiska parametrar, regelverk, fysiska förutsättningar samt tekniska artefakter, spelar även hinder som är relaterade till beslutfattarnas beteende, kultur och värderingar en viktig roll i detta sammanhang. För att UVL ska kunna implementeras och komma till användning i större skala krävs det därför förändringar på samtliga nivåer.