Sjöfartens intresse av havsutrymme i ljuset av en ökad vindkraftsutbyggnad del 1 – Juridiska aspekter

Tidigare har sjöfart genom handel och fiske varit den enda verksamheten i havet. I och med det ökade behovet av förnybar energi har havet börjat användas till energiutvinning vilket konkurrerar om plats i haven med sjöfarten. För att kunna planera för en effektiv användning av haven har EU antagit ett havsplaneringsdirektiv. Sveriges första havsplan kom år 2022 och just nu pågår en utredning gällande ändring av de tidigare beslutade havsplanerna med syfte att möjliggöra utbyggnation av vindkraften med ytterligare 90 terawattimmar (TWh). I denna förstudie undersöks i vilken utsträckning sjöfartens intressen i förhållande till vindkraftens intressen beaktas i rättsligt hänseende i de tidigare beslutade havsplanerna, hur de föreslås att beaktas i de kommande havsplanerna och i den efterföljande tillståndsprövningen. Förstudiens fokus är de rättsliga förutsättningarna i den ekonomiska zonen.

Havsbaserad vindkraft betraktas som ett av de mest lovande alternativen för förnybar elproduktion. Många vindkraftparker tar stor yta i anspråk och lokaliseras ofta till områden med intensiv passage av fartyg. Vid uppförande av havsbaserade vindkraftparker kan dess havsanspråk därför komma i konflikt med sjöfartens behov och sjötrafiken. Sjöfarten riskerar bland annat att drabbas av ruttomläggningar som innebär längre resvägar, större tidsåtgång, högre bränsleförbrukning, ökade bemanningskostnader och högre försäkringskostnader. Vindkraftens påverkan på sjöfarten har i svenska avseenden formulerats i Sjöfartsverkets och Transportstyrelsens rekommendationer vid projektering och etablering av havsbaserad vindkraft.

Havsplanerna är indelade i tretton användningar, däribland energiutvinning och sjöfart. Trafikverket pekar ut områden av riksintresse för kommunikation avseende sjöfart enligt 3 kap. 8 § Miljöbalken (MB). I havsplaneringen har tio planeringsmål formulerats varav ett är hållbar sjöfart. De stråk som pekas ut som användning sjöfart beskrivs som de stråk som är av störst betydelse för att säkra tillgången till effektiva, säkra och tillgängliga sjöfartstransporter. Sjöfarten har ett mycket större behov av plats än det som markerats i plankartorna och viktig fartygstrafik för Sverige förkommer även utanför områden som är markerade som användning sjöfart.

Författare/Author
Jeanette Andersson, Statens väg- och transportforsknings-institut (VTI) 
Emma Pakki, Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI)

I samarbete med/In cooperation with
Niels Krabbe, juridiska institutionen vid Göteborgs universitet 
Sjöfartsverket 
Svensk Sjöfart
Transportstyrelsen