Kontakt: This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

Sjöfartens omställning till förnybara bränslen går in i en ny fas. FuelEU Maritime skapar genom successivt skärpta krav på växthusgasintensiteten en växande efterfrågan på bränslen med låg klimatpåverkan, medan EU ETS stärker incitamenten att minska utsläppen. Dessa styrmedel påverkar däremot endast i begränsad utsträckning var framtida bränslen produceras. En växande europeisk efterfrågan kan mötas genom produktion i Sverige och övriga Europa, genom import eller, för vissa trafikupplägg, genom bunkring utanför Europa. 

Studien analyserar vilka förutsättningar som krävs för att investeringar i produktion av förnybara marina bränslen ska kunna realiseras i Sverige och Europa. Fokus ligger på investeringsrisker, skillnader i produktionsförutsättningar, avvägningen mellan import och regional produktion samt vilka policyverktyg som kan bidra till att investeringar genomförs. 

Analysen visar att ökad efterfrågan inte automatiskt leder till ny produktionskapacitet i Sverige eller EU. De första större anläggningarna kräver betydande kapital samtidigt som framtida bränslepriser, efterfrågan, regelverk och avsättning är osäkra. Långsiktiga leveransavtal, finansiering, tillgång till el och råvaror, infrastruktur och effektiva tillståndsprocesser är därför centrala för möjligheten att nå investeringsbeslut. 

Rapportens översiktliga räkneexempel visar att en omfattande svensk produktionsutbyggnad kan kräva investeringar på flera tiotals miljarder kronor. Med en referensnivå om bränsleproduktion på cirka 14 TWh per år uppskattas investeringsbehovet fram till 2050 till omkring 30–50 miljarder kronor för e-metanol, 50–90 miljarder kronor för biometanol och 50–75 miljarder kronor för LBG.