Världens rederier satsar miljarder på nya fartyg, nya motorer och nya bränslen. Men vilket bränsle kommer att dominera om tio, tjugo eller trettio år? Enligt DNV:s nya Maritime Forecast to 2050 är det inte längre tekniken utan osäkerheten som är sjöfartens största utmaning.

Det börjar bli lite tjatigt. År efter år har DNV:s Maritime Forecast to 2050 levererat samma budskap: satsa inte allt på ett enda bränsle. I årets upplaga, den tionde, skruvas dock budskapet upp. Osäkerheten är nu det största hotet mot sjöfartens omställning. Enligt klassningssällskapet beror det i huvudsak på att det fortfarande råder oklarhet kring IMO:s globala klimatregler, samtidigt som marknaderna för fossilfria bränslen ännu inte har lyckats skapa de kommersiella förutsättningar som krävs för en snabb omställning.

”Det kanske tydligaste budskapet i årets rapport är att förmågan att hantera osäkerhet och förbereda sig för flera möjliga framtider har blivit en av sjöfartens viktigaste strategiska kompetenser”, skriver DNV:s vd för Maritime, Cristina Saenz de Santa Maria i rapportens förord.

Hon fortsätter:

”Genom att testa sina planer mot olika scenarier kan rederier identifiera lösningar som balanserar kostnader, risker och flexibilitet. På så sätt minskar risken för investeringar som framstår som kloka i ett scenario, men som visar sig bli kostsamma om utvecklingen tar en annan riktning.”

I debatten handlar mycket om alternativa bränslen. Men ett annat viktigt budskap i rapporten är att den mest effektiva klimatåtgärden idag inte har med bränslen att göra. Det som ger mest är istället att helt enkelt använda mindre energi.

Genom bättre skrovformer, effektivare propellrar, vindassisterad framdrift, optimerade rutter och lägre hastigheter bedömer DNV att världsflottans energianvändning kan minska med upp till 16 procent redan till 2030 och fram till 2050 med 25 procent eller mer. Mindre energibehov innebär dessutom inte bara lägre utsläpp idag, utan också att framtidens dyra gröna bränslen blir betydligt billigare att använda.

Det kommer att behövas. I en annan del av rapporten konstaterar DNV att det kommer att bli huggsexa om framtidens gröna bränslen. Sjöfarten kommer att få konkurrera med flyget, industrin, vägtransporterna och energisektorn om samma resurser. Biobränslen, som idag framstår som relativt billiga klimatlösningar, kommer till exempel sannolikt att bli en bristvara när efterfrågan ökar.

Den globala sjöfarten förbrukar i dag omkring 280 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) bränsle per år. Det motsvarar ungefär 3 procent av världens totala energianvändning och omkring 10 procent av energiförbrukningen inom transportsektorn.

Samtidigt bedömer DNV att den globala tillgången på gröna bränslen som mest kan uppgå till 270 Mtoe år 2030. Sjöfartens efterfrågan på sådana bränslen väntas då ligga på 4-22 Mtoe, för att öka till 33–185 Mtoe år 2050. I ett scenario där världen nått nettonollutsläpp då kan den samlade globala efterfrågan på gröna bränslen samtidigt överstiga 2 200 Mtoe år 2050. För sjöfarten handlar utmaningen därför inte bara om att ställa om, utan också om att säkra tillgången till de gröna bränslen som allt fler sektorer kommer att slåss om.

Enligt DNV har dock sjöfarten ett litet försprång i omställningsarbetet tack vare den stora vågen av investeringar i LNG-fartyg. LNG är visserligen inget förnybart bränsle, men dagens LNG-flotta och bunkringsinfrastruktur kan fungera som en plattform för framtida bränslen som bio-LNG och e-LNG. Därmed kan mycket av de investeringar som gjorts fortsätta att användas även i en framtid med betydligt lägre utsläpp.

Till DNV:s Maritime Forecast to 2050