Digitaliseringen förändrar sjöfarten i snabb takt. Fartyg blir allt mer uppkopplade, automatiserade och datastyrda. Men kompetensutvecklingen hänger inte med. En ny internationell studie visar att sjöfolk i stor utsträckning tvingas skaffa sig de digitala kunskaper som framtidens sjöfart kräver på egen hand.

Hur redo är sjöfarten för den digitala revolutionen? För att få svar på frågan har forskare vid World Maritime University i Malmö på uppdrag av Lloyd’s Register gjort en enkät med 532 sjömän från 64 länder, intervjuat 110 experter från myndigheter, rederier och utbildningsinstitutioner samt analyserat över 2 400 dokument från IMO – med andra ord har man gjort den mest omfattande kartläggningen hittills om hur väl branschen är rustad för den digitala omställningen.

Resultatet pekar på ett växande glapp mellan teknikens utveckling och människornas kompetens. Nästan alla sjömän i studien uppger att digitaliseringen redan påverkar deras vardag. Trots det säger över 80 procent att de får liten eller ingen digital fortbildning. Många känner sig därför otillräckligt rustade för den digitala omställningen och saknar viktiga kunskaper inom områden som automatisering, AI-baserade beslutsstöd, cybersäkerhet och datanätverk.

– Digitaliseringen förändrar hur människor arbetar och hur risker hanteras. Om vi inte investerar i människor i samma takt som i teknik riskerar vi att skapa nya säkerhetsutmaningar i stället för att lösa de befintliga. Den här forskningen visar att brister i digital kompetens får konkreta konsekvenser för säkerheten. Att överbrygga dessa brister handlar om att ge sjömän den kunskap, trygghet och förmåga som krävs för att kunna arbeta i en allt mer digitaliserad miljö, säger Jan Przydatek, teknikdirektör vid Lloyd’s Register Foundation i samband med rapportens lansering.

Sjöfolket är med på noterna. Två tredjedelar säger att de gärna skulle delta i fortlöpande digital kompetensutveckling om möjligheten fanns. Nu tvingas de i stället sköta lärandet på egen hand. Den vanligaste formen av kompetensutveckling är självstudier ombord, följt av företagsintern utbildning. Rapportförfattarna varnar för att ansvaret för att hänga med i utvecklingen i praktiken har flyttats från organisationerna till den enskilde sjömannen. Mark Warner, global marknadsdirektör för kunder vid Lloyd’s Register, menar att det inte minst är en säkerhetsfråga:

– Teknik förbättrar bara säkerheten när människor förstår hur systemen fungerar, litar på resultaten de ger och vet när de inte ska förlita sig på dem. När digitala verktyg blir en allt större del av den dagliga verksamheten är mänskligt omdöme och tillit till den egna förmågan fortfarande avgörande, säger han.

Men det är inte bara sjöfolket som saknar kompetens. Sjöfartsutbildningarna brottas också med egna problem. Många lärare saknar erfarenhet av AI, cybersäkerhet och digitala system. Simulatorsystem och digital utrustning är dyra och kräver kontinuerliga uppdateringar. I flera länder begränsas dessutom utbildningarnas möjligheter av regelverk som inte utvecklas i samma takt som tekniken.

Rapporten riktar också kritik mot IMO:s STCW-konvention, som utgör grunden för sjöfolksutbildningar världen över. Trots att fartyg blivit allt mer digitaliserade innehåller regelverket fortfarande begränsad vägledning kring AI, cybersäkerhet, dataanalys och autonoma fartyg. En omfattande översyn pågår, men de nya kraven väntas inte få fullt genomslag förrän någon gång under 2030-talet.

Slutligen varnar forskarna för att utvecklingen riskerar att skapa ett nytt kunskapsgap inom sjöfarten. På den ena sidan finns välfinansierade utbildningar och rederier som investerar i ny teknik och digital kompetens. På den andra sidan finns institutioner och länder som saknar resurser att följa med. Detta riskerar att skapa en växande digital klyfta inom den globala sjöfarten.

Till rapporten Digital skills in maritime education and training