Viljan att betala extra för gröna sjötransporter har sjunkit till den lägsta nivån sedan 2022. Samtidigt får strandade IMO-förhandlingar, osäkerhet kring framtida klimatregler och ett allt mer turbulent omvärldsläge rederier att tveka inför investeringar och långsiktiga satsningar. Det visar Boston Consulting Groups (BSG) årliga undersökning av sjöfartens klimatomställning.

För bara något år sedan var budskapet tydligt. Klimatomställningen skulle driva nästa stora investeringsvåg inom sjöfarten. Rederier beställde metanolfartyg, hamnar planerade för nya bränslen och varuägare lovade gärna att betala extra för klimatsmarta transporter. Så är det inte längre. Enligt BSG:s undersökning som baseras på enkätintervjuer med 125 beslutsfattare inom logistik- och transportsektorn har betalningsviljan för fossilfria sjötransporter fallit kraftigt på bara ett år. Och transportköparna tror inte det blir bättre. Andelen som tror att de kommer vara villiga att betala mer för gröna sjötransporter inom de kommande fem åren har sjunkit från 65 till 45 procent.

Bakom den minskade betalningsviljan finns tre tydliga orsaker. För det första har osäkerheten kring framtidens klimatregler ökat. Nästan sex av tio transportköpare uppger att deras satsningar på fossilfria transporter i första hand drivs av regulatoriska krav. När införandet av IMO:s Net Zero Framework försenats efter de strandade förhandlingarna i höstas minskar också viljan att betala mer redan i dag.

För det andra har det geopolitiska läget förändrat företagens prioriteringar. Krig, handelspolitiska konflikter och ekonomisk oro har flyttat fokus från klimatmål till kostnadskontroll, energisäkerhet och robusta leveranskedjor. Nästan var tredje transportköpare säger att den ökade osäkerheten fått dem att trappa ned satsningarna på lågkoldioxidtransporter.

Den tredje förklaringen är att allt färre ser den affärsmässiga vinsten. På bara ett år har andelen transportköpare som tror att utsläppsfria sjötransporter kan ge ekonomiska fördelar fallit från 47 till 39 procent. Samtidigt har tron på gröna transporter som konkurrensfördel minskat från 65 till 52 procent. För många företag framstår klimatpremien helt enkelt inte som lika självklar som tidigare.

Krig, handelstullar, inflation, förändrade handelsmönster och regulatorisk osäkerhet har alltså skapat en perfekt storm av osäkerhet för sjöfarten. För vem vågar investera miljarder i ny teknik om ingen vet hur världen ser ut och vilka regler som kommer att gälla om fem år?

Trots det handlar det inte om ett sammanbrott för sjöfartens omställning. Enligt rapporten handlar det snarare om att branschen byter strategi. I stället för att satsa allt på alternativa bränslen fokuserar många nu på energieffektivisering, digitalisering och tekniska förbättringar som kan minska utsläppen redan i dag. Fartyg optimeras för lägre bränsleförbrukning, rutter planeras smartare och ny teknik används för att minska energianvändningen ombord.

Rapportens slutsats är att sjöfarten går in i en ny fas. Efter år av höga ambitioner, pilotprojekt och stora löften är fokus inte längre bara på klimatnytta utan också på ekonomi.  Alla verkar vilja se omställningen fortsätta, men få är beredda att bära den extra kostnaden.
För rederierna innebär det att det inte längre räcker iatt erbjuda gröna alternativ och hoppas på att kunderna ska betala mer. Det räcker kort sagt inte längre med optimism och framtidstro. I stället går branschen in i en mer krävande fas där varje investering måste kunna motiveras affärsmässigt. Framtidens vinnare blir inte nödvändigtvis de som talar mest om gröna transporter, utan de som lyckas få dem att fungera ekonomiskt.

Till rapporten