Det räcker inte med hårda regler och styrmedel för att driva sjöfartens omställning. ”Mjukare” påtryckningar, som bygger på värderingar, dialog och långsiktiga affärsrelationer, är minst lika viktiga – åtminstone just nu. Det visar en ny studie som finansierats av Trafikverket.  

Trots internationella regelverk och ambitiösa klimatmål går sjöfartens klimat- och miljöomställning fortfarande långsamt. Detta beror delvis på höga kostnader för förnybara bränslen, osäkerhet kring framtida bränslen och att dagens styrmedel har begränsad effekt. Samtidigt märks ett ökat intresse för förändring på vissa håll.

– Vi har under lång tid arbetat med hållbara transporter ur ett varuägarperspektiv. I tidigare projekt har vi dock ofta haft svårt att hitta tydliga exempel på satsningar som faktiskt minskat klimat- och miljöpåverkan för sjöfarten. Inför den här studien bestämde vi därför att vi skulle intervjua aktörer som har ett tydligt engagemang för hållbarhet i sin verksamhet, vilket vi tänkte också påverkar hur man upphandlar och utformar sina godstransporter, säger Linda Styhre på IVL Svenska Miljöinstitutet, en av forskarna bakom studien.

– Det händer mycket inom den gröna omställningen i norra Sverige, till exempel satsningen på fossilfritt stål. Enbart i Västerbotten och Norrbotten planeras enligt Accelerationskontoret investeringar på omkring 372 miljarder kronor i gröna projekt, säger Sara Rogerson vid RISE, som också medverkat i studien.

Studien bygger på 18 intervjuer med åtta varuägare, fem rederier samt representanter för fem hamnar och terminaler i norra Sverige. Resultatet ger en bild av vilka miljökrav som ställs i dag, hur aktörerna påverkar varandra och vilka hinder som bromsar utvecklingen.

– Tyvärr var resultaten något nedslående. Vi kunde identifiera vissa konkreta hållbarhetskrav som ställs på sjöfarten och nästan alla vi intervjuade uttryckte ett intresse för omställningen. Men i praktiken har ännu inte särskilt mycket hänt. Fokus ligger mer på framtida planer än på åtgärder här och nu. Rederierna upplever att intresset finns hos varuägarna – det kommer till exempel många frågor i samband med upphandling. Men när det gäller betalningsvilja och att faktiskt ta steget går det trögare än vi hade hoppats på, säger Linda Styhre.

– Även om varuägarna ofta vill ta steget mot mer hållbara transporter, vill de samtidigt att deras kunder också är beredda att stå för en del av den extra kostnad som gröna transporter medför. Förändringen måste alltså ske i flera led, säger Sara Rogerson.

Ett positivt resultat från studien är att erbjudanden om gröna transportalternativ med biobränslen och LNG växer. Dessa erbjudanden bygger på massbalansprincipen: kunder kan minska sina redovisade koldioxidutsläpp genom att betala för utsläppsminskningar någonstans i transportsystemet – även om det inte sker direkt i deras egna transporter. Minskningarna kan sedan räknas med i företagets klimatredovisning.

Hur ska man då få till en omställning? Styrmedel lyfts fram av rederierna som en viktig del i utvecklingen. ”Vi är generellt absolut positiva till styrmedel. Vi tror nog att det enda sättet att komma framåt är att ta betalt för koldioxidutsläpp för då tvingar du alla att betala. Då börjar det gynna de som släpper ut mindre,” säger ett rederi i studiens rapport.

Problemet är att de styrande regelverken fortfarande är relativt svaga. Exempelvis väntas FuelEU Maritime och EU ETS först på allvar skapa en efterfrågan på förnybara bränslen framåt 2035. En central slutsats i rapporten är därför att det just nu är “mjukare” påtryckningar – baserade på samarbete och långsiktiga affärsrelationer – som driver utvecklingen mot en grön omställning, snarare än rena tvångsåtgärder.

– Sverige ligger långt fram i utvecklingen, och det är till stor del tack vare de aktörer som går i bräschen. De vågar utmana, och visar att satsningar på omställning både kan vara lönsamma och långsiktiga. De är oerhört viktiga, inte minst eftersom de inspirerar och drar med sig fler, säger Sara Rogerson.

Studien mynnar ut i ett antal rekommendationer. Varuägare uppmanas att ställa tuffare miljökrav på rederier, bland annat när det gäller förnybara bränslen, och satsa på långsiktiga samarbeten. Rederier bör ta fram gröna transportlösningar och marknadsföra dem även innan kunderna kräver det. Hamnarna kan bidra genom miljödifferentierade avgifter och att främja samarbeten mellan aktörerna.

Rapporten Siktet inställt på sjöfartens klimatomställning – gröna kluster för hållbar sjöfart i norra Sverige har författats av Linda Styhre (IVL), Sara Rogerson (RISE) och Vendela Santén (RISE)