Kontakt: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Sverige befinner sig i ett varaktigt förändrat säkerhetsläge. Med Nato-medlemskapet och en förstärkt totalförsvarsplanering har transportsystemets funktion i kris och krig blivit en strategisk fråga. Hamnar är i detta sammanhang inte enbart logistiska anläggningar utan centrala noder i de transport- och försörjningskedjor som upprätthåller flöden av energi, materiel, information och människor. I ett totalförsvarsperspektiv kan dessa flöden förstås som resurslinjer – sammanhängande logistiksystem som behöver fungera även under kris och krig. 

Denna förstudie utvecklar ett konceptuellt ramverk för hamnen som säkerhetsnod som en vidareutveckling av konceptet för den Hållbara hamnen (Haraldson, Lind & Raza, 2023). Säkerhetsdimensionen introduceras inte som en fristående funktion utan som en integrerad dimension i hamnens roller som transport-, energi- och digital nod. Utgångspunkten är Försvarsmaktens resurslinjetänkande och syn på logistiksystemet som ett nätverk av noder och flöden (Försvarsmakten, 2023; 2025a) samt ett system-of-systems-perspektiv på värdlandsstöd (Lind et al., 2026). I denna logik är det inte enskilda anläggningar som är avgörande, utan förmågan att upprätthålla och prioritera flöden. 

Analysen visar att när en hamn utvecklas mot operativ integration i totalförsvaret förändras dess funktion från lokal infrastruktur till nationell säkerhetsresurs. Om denna förskjutning inte erkänns riskerar ansvar, styrning och finansiering att förbli lokalt organiserade trots att effekten är nationell. Staten behöver därför ta ett tydligare ansvar för hur strategiska hamnar identifieras, prioriteras och integreras i totalförsvarsplaneringen samt hur ansvar och finansiering fördelas mellan stat och hamnaktörer. 

Rapportens centrala tes är följande: 

I ett Nato-integrerat totalförsvar där operativ effekt skapas genom sammanhängande logistikflöden förändras hamnens roll från lokal och regional logistikinfrastruktur till nationell säkerhetsnod. Säkerhetsförmågan i strategiska hamnar är därmed inte en lokal skyddsfråga utan en systemfråga för staten och dess allierade samverkansstruktur.