Delning av radardata mellan fartyg och isbrytare kan minska bränsleförbrukning, förbättra samordningen och öka tillgängligheten för isbrytarassistans. Bättre tidseriestudier av is kan dessutom minska behovet av assistanser. Det visar ny forskning finansierad av Trafikverket.

Hur gör man isbrytning mer effektiv? Jo, genom att kombinera två forskningsområden. Det ena handlar om identifiering av hur is rör sig, där Chalmers forskning kartlägger isdrift med radardata för att förutse ispress och lokalisera var isvallar och råkar sannolikt bildas.

– Det andra handlar om att vi ville testa om man kan kombinera data från olika källor. Vi ville testa om det går att koppla ihop radardata från fartyg med satellitdata och om isbrytare i samma område kan dela sin radardata. På så sätt skulle en gemensam, realtidsuppdaterad lägesbild av isförhållandena kunna skapas. På det sättet skulle man kunna få en gemensam, realtidsuppdaterad lägesbild av hur isen ser ut i ett område. Som det ser ut idag får man en satellitbild per dag och försöker sedan förutspå isens rörelse utifrån vind och strömmar, säger Joakim Lundman, projektledare på RISE och en av författarna bakom förstudierapporten Isnavigering med crowd sourcad radardata.

Själv fick han en god inblick kring hur isbrytningen fungerar när han tillbringade fyra veckor ombord på isbrytaren Ymer under issäsongen 2023/2024 – en av de svårare på senare år.

– Jag såg hur arbetet fungerade ombord och kunde fråga om vilken information som var mest värdefull och om våra idéer verkade relevanta. Även om de inte hade tänkt i de banorna tidigare, höll de med – framför allt efterfrågade de tätare uppdateringar av satellitbilderna.

Forskarna genomförde tester med fartygsradar i Göteborgsområdet, där de hade tillgång till genererad radardata som kunde kombineras med satellitbilder – dock utan havsis.

– Testerna visade att konceptet kan fungera. Utmaningen ligger inte så mycket i tekniken, utan i de praktiska hindren – framför allt att få tillgång till data. Tillverkarna låser ofta in sina system, vilket gör det svårt att kombinera data från olika källor. Dessutom är det viktigt att säkerställa cybersäkerhet och resileinta uppkopplingar så att information är pålitlig.

Dagens system ger intrycket att isen rör sig som ett homogent stycke, men i verkligheten förflyttar sig olika delar av isen i olika hastigheter. Genom att kombinera radardata från isbrytare med satellitbilder kan en ”situational awareness” skapas.

– Det skulle göra isbrytningen mer effektiv. Fartyg i konvoj kan till exempel släppas tidigare om isförhållandena till nästa isbrytare är gynnsamma. I stället för att eskorteras hela vägen kan fartygen gå för egen maskin där det är säkert. Det sparar både tid och bränsle, säger Joakim Lundman.

Den nya tekniken skulle också kunna minska antalet fartyg som fastnar i isen, vilket i sin tur minskar behovet av assistanser. Enligt rapporten leder det till lägre investerings- och driftskostnader och underlättar rekryteringen av specialiserad personal för isnavigering.

Rapporten Isnavigering med crowd sourcad radardata har författats av Joakim Lundman, (RISE avdelning Maritim), Ted Sjöblom (RISE avdelning Maritim) och Leif Eriksson (Chalmers, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap)

Bild: Sjöfartsverket