Bränder ombord på fartyg sker sällan. Samtidigt måste räddningstjänstens MIRG-styrkor (Maritime Incident Response Group) vara ständigt beredda på att det kan ske. En ny förstudie från Lighthouse har tittat närmare på om den svenska MIRG-förmågan är tillräcklig och utvecklats i takt med tiden.

MIRG grundades efter branden på Scandinavian Star 1990, där 159 människor omkom på rutten mellan Oslo och Fredrikshamn. Verksamheten organiseras av Sjöfartsverket, men utförs av Räddningstjänsten. På senare år har MIRG-styrkor deltagit i bränderna på Almirante Storni (2021) och Stena Scandica (2022).

– MIRG:s existens speglar en svår fråga som återkommer i många delar av samhället: hur bedömer vi nyttan av en investering som ska skydda oss mot händelser som inträffar mycket sällan, men som kan få extremt allvarliga konsekvenser när de väl gör det? När en nödsignal kommer från ett brinnande fartyg måste någon svara, och det måste finnas en väl förberedd organisation som har rätt förutsättningar för att genomföra en räddningsaktion, säger Staffan Bram på RISE, en av författarna bakom rapporten Safety at sea: a pre-study on Swedish MIRG service capacity and development.

Förstudien, som kom till på initiativ av branschorganisationen Svensk Sjöfart, undersökte potentiella gap mellan nuvarande och önskad MIRG-förmåga, med syftet att hitta områden där ytterligare forskning och utveckling behövs. Detta är en central fråga för Svensk Sjöfarts medlemmar; Norden är särskilt utsatt i MIRG-sammanhang, med många stora passagerarfärjor där en brand snabbt kan få mycket allvarliga konsekvenser.

– I studien har vi samlat alla aktörer, som antingen är en del av MIRG eller berörs av dess verksamhet, och lyft fram deras gemensamma bild av MIRG:s status och utvecklingsbehov. Detta gjordes genom tre workshoppar.

Deltagarna på workshopparna var eniga om att MIRG är en viktig tjänst som bör behållas i framtiden. Samtidigt såg man ett antal utmaningar och utvecklingsmöjligheter.

– För det första har MIRG:s funktion, förväntade kapacitet och målbild aldrig formaliserats i regleringar eller instruktioner. Detta försvårar utvecklingen av organisationen och skapar utrymme för kritik, eftersom det saknas en tydlig referenspunkt att jämföra mot, säger Staffan Bram.

Idag organiseras MIRG av tre räddningstjänster: Storstockholms brandförsvar, Räddningstjänsten Storgöteborg och Räddningstjänsten Syd.

Hur väl fungerar det?

– Det beror på vilken måttstock man använder. Från början fanns det MIRG-styrkor på flera platser i Sverige, vilket självklart påverkade utryckningstiderna positivt. Idag är MIRG-styrkorna placerade i södra Sverige, vilket beror på sjöfartens trafikmönster, men det är klart att det också finns mycket sjötrafik i norra Östersjön. Rederier som trafikerar dessa områden uttryckte därför viss tvekan kring MIRG:s möjligheter att snabbt ingripa vid en brand ombord på deras fartyg. Tidigare fanns exempelvis styrkor i Kramfors och Härnösand.

Andra utvecklingsbehov som identifierades i förstudien rör flera olika nivåer. På den praktiska och operativa sidan finns behov av att se över utrustning samt teknik för kommunikation och informationsdelning, både inom MIRG och mellan andra aktörer som deltar i insatser. Det finns också ett behov av att se över hur MIRG-styrkorna tränar, både internt och tillsammans med andra sjöfartsaktörer, och i vilken utsträckning internationell träning med andra länder genomförs.

– I både Kattegatt och Östersjön är det ganska sannolikt att ett brinnande fartyg kommer kräva insatser från flera länder, säger Staffan Bram.

När det gäller organisationsdelen gäller det just att klarlägga ambitionsnivån för MIRG och vilka mål som ska eftersträvas.

– För att kunna göra det måste man veta vilka risker MIRG möter när det gör sina insatser. Det kräver en riskanalys, något som inte har gjorts på väldigt länge. Riskbilden har förändrats och mycket kommer att förändras inom sjöfarten, inte minst när det gäller drivmedel. Så hur ser riskerna ut om tio år?

Detta kommer Staffan Bram och hans kolleger att borra djupare i ett uppföljande projekt. Flera av de andra spåren som lyfts i förstudien kommer man också gå vidare med, till exempel utveckling av träningsmetoder för MIRG och förbättring av informationsdelning vid insatser.

– Sedan hoppas vi såklart att Sjöfartsverket och andra inblandade aktörer kan använda förstudierapporten som underlag för sin utveckling på MIRG-sidan, säger Staffan Bram.

Rapporten Safety at sea: a pre-study on Swedish MIRG service capacity and development har författats av:
Staffan Bram, RISE,
Gesa Praetorius, VTI
Oskar Grönlund, RISE
Roshni Pramanik, RISE