Kommuner har dålig kännedom om vilka internationella och nationella regelverk som gäller för deras hamnar. Därmed sker knappt någon utveckling mot mer hållbara skärgårdshamnar. Det visar en ny förstudie från Lighthouse och Trafikverket.

Kravet på att sjötransporter i skärgården ska vara miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbara ökar. Lokala och regionala myndigheter måste därför modernisera sin infrastruktur för att leva upp till skärpta regelverk, minska utsläpp och göra hamnarna mer tillgängliga. Men utvecklingen kantas av stora utmaningar.

– Våra resultat visar att kunskapen om EU-förordningar och svenska lagar och regler som gäller för utveckling av skärgårdshamnar är väldigt dålig inom kommunal och regional verksamhet. Sju av tio respondenter har inte ens hört talas om reglerna, säger Henrik Ringsberg på Chalmers som författat förstudien Sustainable development of archipelagic port Infrastructures.

Förutom en strukturell genomgång av vetenskapliga studier och de regelverk som omger hamnutveckling i Sverige har projektet även omfattat en fallstudie med två regioner, fyra kommuner och sex hamnmyndigheter. I semistrukturerade gruppintervjuer har lokala aktörer fått ge sin bild av kunskapsläget kring gällande regelverk – och vilka hinder de ser i arbetet med att utveckla mer hållbara hamninfrastrukturer.

– Eftersom man inte känner till lagar och regler och vad som måste göras så läggs detta inte heller in i de kommunala översiktsplanerna som sträcker sig över 20 år. Eftersom dessa är kopplade till kommunens budget händer förstås ingenting. Det blir lite av ett strutsperspektiv av det hela och skärgårdshamnarna faller mellan stolarna.

En annan stor utmaning enligt rapporten är att finansieringen av skärgårdshamnars utveckling är fragmenterad.

– Det finns inga regionala eller kommunala medel att söka för en kommun eller region som bestämmer sig för att utveckla en hamn. I stället får man söka projektmedel från exempelvis Energimyndigheten för att göra punktinsatser. Och när de pengarna är slut så står man ofta med en anläggning som inte kan användas. Eller så har man gjort en förstudie men har inte pengar kvar till implementeringsfasen. Det finns massa sådana exempel, säger Henrik Ringsberg.

Ett tredje resultat som rapporten visar är att det inte finns någon kommunikation mellan regionerna om dessa frågor.

– I Västra Götalandsregionen kan till exempel en energinod etableras utan att man i Värmland – eller ens i Fyrbodal – har någon som helst kännedom om det. Det undergräver möjligheten till samordning och samutnyttjande av energinoderna. Det blir också en ekonomisk fråga: i stället för att tänka att "om ni bygger en energinod, så kan vi bygga en vätgasnod", riskerar man väldigt dyrt dubbelarbete, säger Henrik Ringsberg och fortsätter:
– Mellan region och kommun är också kommunikationen begränsad. De har möten men våra resultat visar att ingen är tillfreds med vad som kommer ut av dem.

Nästa steg för Henrik Ringsberg och hans kollegor är att söka ytterligare medel för att kunna arbeta vidare med problematiken i ett projekt där även inlandshamnar kommer att involveras, liksom Region Gotland – på grund av öns strategiska läge som militärt skyddsobjekt.

Förstudierapporten Sustainable development of archipelagic port Infrastructures har gjorts inom ramen för Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart som drivs av Lighthouse. Den har författats av Håkan Ringsberg i samarbete med Chalmers, Göteborgs Universitet, Region Stockholm, Region Västra Götaland, Business region Västra Götaland, Tjörn kommun, Katrineholms kommun, Grums kommun, Öckerö kommun och Stockholms stad