Flow på Alfa Laval - en trainees berättelse

Karl Blomberg är en av Lighthouse traineer i år, läs om hans möte med Stokes lag och hur en formel om dynamik kan vara värdefull för alla företag.

I sann ingenjörsanda inleder jag denna artikel om min första tid som Lighthouse-trainee med en formel:

Jag heter Karl Blomberg och för mig är denna formel vacker. Första gången jag såg den var i oktober när jag klev in genom entrén till Alfa Lavals kontorsbyggnad i Stockholm inför min första period som trainee, formeln är nämligen inristad i byggnadens fasad.

Under veckorna som följde växte relationen till formeln i samband med att jag utforskade i Alfa Lavals verksamhet och teknik. När jag nu roterar till nästa företag i Lighthouse-kooperativet har den etsat sig fast i minnet. Formeln kallas Stokes Lag och är en förenkling av de i allmänhet olösbara strömningsekvationer som är centrala för en skeppsbyggare, men istället för att beskriva stora motstånd och komplicerad dynamik hos ett fartygsskrov som rör sig genom vatten och vågor, handlar Stokes lag om pyttesmå partiklar inblandade i en trögflytande fluid. Formeln beskriver den hastighet partiklarna skulle uppnå om man lät dem falla fritt genom fluiden, eller hur snabbt partiklar och fluid skiktar sig. Det är denna egenskap man utnyttjar i de separatorer Alfa Laval utvecklar, med skillnaden att man ökar partiklarnas acceleration, variabel g i formeln, med ett tillägg som beror på att man också sätter snurr på det hela.

Trots att formeln är en förenkling av avancerad dynamik, är den lika viktig nu som den var för 133 år sedan, när den svenske uppfinnaren och civilingenjören Gustaf de Laval började sälja sina egenutvecklade separatorer och därmed lade grunden för Alfa Laval. Då handlade det främst om mjölk och grädde, idag handlar det om restpartiklar från oljeraffineringsprocesser som finns i den bunkerolja som förbränns av världens handelsflotta. Förekomsten av dessa hårda, mikrometerstora partiklar är ett växande problem eftersom de kan orsaka stora skador på fartygsmotorer. Målet, nu som då, är att maximera vänsterledet i Stokes lag.

När jag inledde bekantskapen med Stokes lag visste jag inte mer om Alfa Laval än det jag kunnat läsa mig till. När jag nu rör mig vidare till nästa traineeperiod är jag väl införstådd med företagets produkter, utmaningar och arbetssätt. Jag har knutit kontakter och fått inblick i en del av den marina industrin i Sverige som jag förmodligen annars inte fått. Från första dagen som trainee, har jag fått stort förtroende att ta ansvar för delar av utvecklingsprojekt i branschens framkant. Uppgifterna har varierat från säljstöd till utvärdering av styrsystem och byggandet av en testrigg på labbet. Jag har haft förmånen att jobba tillsammans med tunga experter och inspirerande individer. Människor som är så pass duktiga inom sitt område att de kan skjuta från höften när de leder sina projekt, men ändå träffa mitt-i-prick.

En insikt jag tar med mig när jag nu rör mig vidare mot nya utmaningar, är vikten av att skapa utrymme för kreativitet. Det är en förutsättning för teknisk utveckling och den grund som framgångsrika företag står på. Men med framgång kommer ofta storlek, och med storlek kan det bli svårare att ändra kurs. Det är då det blir viktigt att främja nytänkandet och framåtandan hos den enskilde individen i den stora organisationen, eller med andra ord: maximera jämviktshastigheten hos en partikel i en trögflytande fluid. Stokes Lag är alltså lika relevant vid utvecklingen av nästa generations marina separatorer som den är för storföretagets arbetskultur!

Karl Blomberg

Variabler i Stokes Lag:
v_s är jämviktshastigheten hos en partikel i en viskösfluid
r är partikelns Stokesradie
g beskriver partikelns acceleration
p_p – p_f är skillnaden i densitet mellan partikel och fluid
n är fluidens viskositet