För exakt tre år sedan publicerade Lighthouse förstudien Kollektivtrafik på vatten. Nu följs den upp i ett nytt projekt som ska gräva i frågan om varför vattenvägarna inte utnyttjas bättre för kollektrafik i svenska städer.

”Hur ska elektrifierad kollektivtrafik på vatten finansieras?” var ingångsfrågan för forskarna som forskarna hade med sig in i arbetet med förstudien Kollektivtrafik på vatten på vatten som gjordes inom ramen för Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart som Lighthouse driver. Frågan kunde snabbt släppas. Kostnaden var inget problem – tvärtom, skulle eldrift förmodligen spara pengar.

Hindren för en ökad kollektivtrafik på vatten har legat på andra håll. En forskningsstudie från KTH pekade ut kollektivtrafiksystemet som ”socioteknisk regim” som det stora problemet. Det var helt enkelt för moget och väletablerad, vilket visserligen gör det robust och tillförlitligt, men också stelbent och inflexibelt. Inarbetade regelverk, planeringsprocesser och modeller är svåra att ändra på.

 Trots att olika aktörer under många år pekat på att vattenvägen kan utnyttjas smartare för ett hållbart samhälle tappas möjligheten ofta bort när kollektivtrafik, cykelbanor och nya resvägar planeras, skriver IVL Svenska Miljöinstitutet i ett pressmeddelande på måndagen. I kölvattnet av tidigare studier har man dock beviljats medel av Trafikverket för att driva frågan vidare tillsammans med Miljöinstitutet, Trivector, Vattenbussen och KTH.

– Alla har en roll i att minska transportsektorns klimatpåverkan. Upphandlare av kollektivtrafik, trafikoperatörer och rederier behöver alla bidra till omställningen. Redan idag finns elfärjor och energieffektiva lösningar som ger en betydande sänkning av utsläppen till luft. Ofta tänker vi enbart på miljöpåverkan från fordon och fartyg i trafik men stora klimatavtryck uppstår ju även vid anläggning av vägar, räls och tunnlar, säger Linda Styhre, projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Idén med projektet är att ge samhälls- och trafikplanerare på såväl nationell som regional och lokal nivå rätt verktyg för att kunna betrakta vattenburna lösningar som reella åtgärdsalternativ i planeringsarbetet.

– Vattenvägen är en naturlig infrastruktur som redan finns på plats och som enkelt kan tas i bruk när kapaciteten tryter. Den kräver varken tunga investeringar eller någon stor underhållsbudget för att kunna användas. Det enda klimatavtryck som skapas är från trafikeringen. Därför är det också helt centralt att det ställs hårda krav på fartygens miljöprestanda vid upphandling, säger Vattenbussens Susanna Hall Kihl, som länge arbetat med systemförändring på området.

Forskningsprojektet får stöd av en referensgrupp bestående av medlemmar från ABB, Candela, EcoCharter, Ekosightseeing, Green City Ferries, Lighthouse, Trafikverket, Färjerederiet, 2030-sekretariatet samt representanter från Trafikförvaltningen i Stockholm och Västtrafik i Göteborg.

Läs tidigare artiklar:
Ingen extra kostnad att gå över till elfärjor
Kollektivtrafiksystemet har stagnerat