Framtidens pendling i Stockholm kan komma att ske mindre under jord och på vägar – och mer på Mälarens glittrande yta. En ny förstudie, finansierad av Trafikverket, visar att eldrivna snabba pendelbåtar lockar många resenärer och kan avlasta stadens övriga kollektivtrafik. Frågan är dock om det är samhällsekonomiskt gångbart.

När bilköerna ringlar längs Essingeleden och tunnelbanan är överbelastad, blickar forskarna mot vattnet. I projektet Waterborne Urban Mobility (WUM) har Henrik Sjöstrand och Chengxi Liu på VTI använt en trafiksimuleringsmodell som gör det möjligt att analysera hur nya båtsystem påverkar passagerarflöden, restider och nyttor i transportsystemet. Målet? Att förstå hur eldrivna pendelbåtar kan avlasta stadens vägar – och om de faktiskt är värda pengarna.

Två konkreta scenarier testades.
Det första: en ny version av linje 89, som går mellan Ekerö och Klara Mälarstrand, med reviderad tidtabell. Här simulerades den nya Candela P-12, en eldriven båt med plats för 25 passagerare, som är betydligt snabbare (25 knop) än dagens båtar på linjen.

Det andra: en helt ny linje mellan Lilla Essingen och Liljeholmen, en kort sträcka trafikerad av eldrivna Cstrider-färjor som går i beskedliga 4-5 knop.

– Simuleringsmodellen baseras på Stockholms befolkning och innehåller omfattande data om dagens resvanor. Först testade vi den genom att återskapa nuläget – det vill säga jämföra modellens resultat med hur resandet faktiskt ser ut i dag, till exempel på en båtlinje, säger Henrik Sjöstrand.

I grunden bygger modellen på antagandet att människor väljer det mest optimala sättet att ta sig från punkt A till punkt B. Den så kallade ’båtfaktorn’, alltså att miljön och atmosfären ombord kan göra resan mer attraktiv, har inte beaktats i modellen. Det tycks inte heller behövas: på linje 89 ökade antalet resenärer från dagens verkliga cirka 400 till omkring 2 000 med Candelas simulerade båtar.

– Det var förvånande. Men det beror förmodligen på att avgångarna är fler, vilket behövs eftersom Candelas båtar är mindre, och att resan går mycket snabbare. Resultaten från båda scenarierna visar att tätare avgångar och snabbare färjor ökar antalet resenärer, särskilt under morgon- och eftermiddagstoppar.

Henrik Sjöstrand poängterar dock att siffrorna snarare bör ses som en tendens än en absolut sanning. Slumpmässiga variationer i modellen gör det svårt att dra säkra slutsatser om mindre effekter. För att få ett robust resultat krävs en större studie.

Forskarna föreslår därför att nästa steg bör vara att simulera hela nätverket av båtförbindelser – inte enbart enstaka linjer. Först då kan man komma åt projektets kärnfråga och genomföra en samhällsekonomisk analys av kollektivtrafik på vatten.

– Att passagerarantalet växer innebär inte automatiskt att eldrivna pendelbåtar som Candela P-12 och Cstrider är samhällsekonomiskt lönsamma. Det krävs många båtar, och kostnaderna kan i praktiken bli för höga.

Förstudien Waterborne public transport har genomförts av Henrik Sjöstrand och Chengxi Liu, båda VTI.