När användningen av ytorna ombord effektiviseras riskerar arbets- och levnadsvillkor för sjöfolk att försämras. En ny förstudie som finansierats av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus undersöker hur EU:s nya regler för att minska sjöfartens utsläpp av växthusgaser får konsekvenser för livet ombord.

Gemensamma utrymmen som gym, rekreationsrum och mässar minskar ombord på många fartyg. Åtminstone upplevs det så inom sjöfartssektorn, berättar Elin Malmgren på IVL Svenska Miljöinstitutet som lett arbetet med förstudien Does Vessel Size Matter – Policy instruments in maritime transport and their impact on the working and living.

– Det har länge funnits en diskussion kring regler kopplat till arbetsmiljö ombord. Till exempel har hamnavgifter baserats på fartygsstorlekar, vilket innebär att mindre fartyg utformade för att minimera kostnader, riskerar att begränsa besättningens utrymmen och försämra arbetsförhållandena. Redare som ökar utrymmen och satsar på arbetsmiljön riskerar alltså en straffavgift varje gång fartyget går in i hamn, säger hon.

Debatten om hur de nya reglerna påverkar arbetsmiljön ombord har intensifierats sedan sjöfarten, från och med 2024, införlivats i EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) samtidigt som FuelEU Maritime-direktivet trätt i kraft, vilket kräver en gradvis minskning av växthusgasintensiteten i sjöfartens bränslen. Dessa regelverk, som ingår i EU:s Fit for 55-paket är utformade för att komplettera varandra och styra sjöfarten mot en mer koldioxidsnål framtid. Men alla fartyg omfattas inte. Fit for 55-reglerna gäller endast för fartyg över 5 000 bruttoton (GT), medan mindre fartyg undantas från dessa krav. En av studiens huvudfrågor handlar om vad det betyder för sjöfolks arbets- och levnadsvillkor ombord.

– Det skapar ett starkt ekonomiskt incitament att hålla sig under tröskelgränsen på 5 000 GT. 2035 till 2040 blir det väldigt mycket dyrare att köra på traditionella bränslen för den som behöver betala straffavgift och 2045 blir det nästan dubbelt så dyrt jämfört med mindre fartyg under 5 000 GT, säger Elin Malmgren.

Det finns en risk att rederier börjar använda fler mindre fartyg om möjligheten finns – en utveckling som varken gynnar klimatet eller arbetsmiljön. Det finns också starka ekonomiska incitament att på olika sätt sänka ett fartygs bruttoton (GT) om det ligger nära gränsen på 5 000.

– En del redare tar sitt ansvar och investerar i bättre arbetsmiljö och levnadsvillkor ombord, trots de ökade kostnaderna. Samtidigt varierar förhållandena mellan olika segment, både nationellt och internationellt. De som påverkas mest är besättningar på transatlantiska fartyg, där långa perioder till sjöss ställer särskilda krav på boende och arbetsmiljö.

Enligt rapporten behövs en omvärdering av tröskelvärdet på 5 000 GT och andra liknande GT-baserade regler för att skapa en politik som främjar både miljömässig och social hållbarhet. En sådan förändring kan också bli verklighet – 2026 ska EU utvärdera om mindre fartyg, mellan 400 och 5 000 bruttoton, ska omfattas av EU ETS och FuelEU Maritime.

– Jag hoppas att de kommer inkludera alla fartyg ner till 400 GT. Allt annat vore orimligt. Vi är i en fas då sjöfarten behöver få in mer arbetskraft och göras mer attraktiv så att den funkar för olika personer. Då är det olyckligt att ha snedvridningar som gör att du straffas om du gör något bra, säger Elin Malmgren.

Rapporten Does Vessel Size Matter – Policy Instruments in Maritime Transport and Their Impact on Working and Living har författats av Elin Malmgren (IVL), Johanna Larsson (VTI), Erik Fridell (IVL) och Joakim Dahlman (VTI)