Fartygstrafiken genom marina skyddade områden i Östersjön och Västerhavet är betydligt mer omfattande än vad man kan tro. En ny rapport från Havsmiljöinstitutet visar till exempel att över 20 000 passager bara sker genom tre av områdena som EU har klassat som några av Europas mest skyddsvärda områden. Detta trots att det rättsliga handlingsutrymmet för skärpta regler är stort.

Sverige och EU står bakom FN:s målsättning att 30 procent av världshaven ska skyddas. Enligt EU:s biodiversitetstrategi ska dessutom minst 10 procent av vattenområdena vara strikt skyddade. Längs svenska kusten och i svenskt territorialvatten har därför marina skyddade områden inrättats, främst i form av naturreservat och nationalparker men också i områden som ingår i nätverket för Europas mest skyddsvärda naturområden, Natura 2000.

En ny rapport från Havsmiljöinstitutet som gjorts på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och som analyserat historiska AIS-data från fartyg visar att omkring 9 390 unika fartyg med registrerade IMO-nummer trafikerade Östersjön och Västerhavet under 2023. Tankfartyg, torrbulkfartyg och general cargo-fartyg stod för nära 70 procent av trafiken, medan färjor, RoRo-fartyg, containerfartyg och kryssningsfartyg utgjorde ytterligare cirka elva procent. Mindre fartyg, fiskebåtar och fritidsbåtar utan IMO-nummer ingick inte i analysen. Knappt tre procent gick under svensk flagg.

Särskilt anmärkningsvärt är just att trafiken genom marina Natura 2000-områden var så omfattande. I nio av elva områden registrerades tusentals fartygspassager per år, och i tre av dem var de fler än 20 000! I flera fall leddes trafiken rakt genom skyddade områden via befintliga trafiksepareringssystem.

Detta väcker oro för påverkan på marina ekosystem. Tidigare forskning visar att fartygstrafik kan orsaka betydande skador genom utsläpp av olja, kemikalier och skrubbervatten samt genom undervattensbuller. För akut hotade arter som Östersjötumlaren och alfågeln är flera av dessa områden avgörande för reproduktion och övervintring.

Men det finns större handlingsutrymme juridiskt än vad som i dag används. Rapportens rättsliga analys visar samtidigt att EU:s regler om Natura 2000-områden, i kombination med internationell havsrätt, ger kuststater möjlighet att införa mer långtgående begränsningar av sjöfarten, särskilt i territorialhavet. Exempel från Tyskland, Italien, Grekland och Norge visar att miljöanpassade rutter och restriktioner redan är möjliga.

Rapporten pekar också på behovet av internationella åtgärder. En reform av Östersjöns klassning som Particularly Sensitive Sea Area (PSSA), samt ett förbud mot utsläpp av skrubbervatten lyfts fram som viktiga steg. Om skyddsmålen i Natura 2000-områden ska tas på allvar krävs, enligt analysen, att både nationella och internationella regler används fullt ut och att sjöfartens påverkan inte längre ses som ett undantag i skyddade hav.

Rapporten har författats av forskare från Göteborgs universitet, Sjöfartshögskolan vid Linné- universitetet samt Uppsala universitet. Kjell Larsson har analyserat fartygstrafikens omfattning utifrån AIS-data från Sjöfartsverket. David Langlet och Niels Krabbe har analyserat rättsliga förutsättningar för att åstadkomma minskad miljöpåverkan. 

Till rapporten