Trots att det är förbjudet att pumpa ut skrubbervatten och svartvatten i Östersjön är det fortfarande fritt fram att släppa ut metaller, mikroplaster och annat organiskt material som påverkar ekosystemet. Det handlar om avloppsvatten från duschar, handfat, kök och tvättutrymmen. En ny rapport från Lighthouse och Trafikverket utvärderar den ekonomiska och miljömässiga prestandan hos alternativa strategier för hantering av gråvatten.

Sedan 1 juli 2025 är det förbjudet att släppa ut skrubbervatten i Sveriges territorialvatten medan det sedan 2021, enligt IMO:s regler, är förbjudet för passagerarfartyg att släppa ut svartvatten (toalettvatten) i hela Östersjön. Just nu finns det dock ingen internationell eller svensk reglering som förbjuder utsläpp av gråvatten.

– I en tidigare studie kunde vi konstatera att gråvatten innehöll höga nivåer av olika näringsämnen, som kväve och fosfor. Det är kort sagt förorenande, säger Jenette Tifuh Mujingni, som lett forskningsprojektet Cost-Benefit Analysis of Alternative Greywater.

I projektet har för första gången en integrerad kostnads–nyttoanalys gjorts kring hur gråvatten från fartyg kan hanteras i hamn, landbaserad rening och återanvändning i Östersjön. Tio olika scenarier analyserades, från direktutsläpp i havet (vilka ofta görs i dag) till avancerad landbaserad rening med återanvändning av vattnet. Trelleborgs hamn, som sedan länge tagit emot och renat fartygs spillvatten, har använts som representativt fall.

Alla scenarier var föga förvånande dyrare än direktutsläpp till havs.

– Bland scenarierna som fokuserar på att enbart rena gråvattnet är det inget som uppnår en positiv samhällsekonomisk nettonytta. Miljövinsterna är för begränsade i förhållande till kostnaden för att det ska bli hållbart.

Hållbart blir det först i de scenarier där återanvändning införts. I de mest avancerade scenarierna används det renade gråvattnet exempelvis till toalettspolning ombord på fartygen, vilket minskar behovet av färskvatten. Dessa alternativ ger betydligt större miljönyttor och lägre samhällsekonomiska förluster än scenarier utan återanvändning. Det bästa utfallet nås vid full återanvändning, men även detta alternativ är i dag marginellt olönsamt – främst på grund av det låga ekonomiska värdet på färskvatten i norra Europa.

– Processerna är kostsamma. För att kunna återanvända vattnet behöver exempelvis Trelleborgs hamn uppgradera sitt reningssystem för att säkerställa tillräckligt hög kvalitet, säger Jenette Tifuh Mujingni.

Frågan är vem som ska ta kostnaderna. Studien pekar på en tydlig obalans mellan aktörerna. Rederierna bär de största kostnaderna, medan hamnar påverkas relativt lite och kommunerna främst gynnas genom minskad belastning på avloppsreningsverken. Om de miljömässigt mest fördelaktiga lösningarna ska införas krävs därför styrmedel i form av kostnadsdelningsmekanismer och nya regelverk.

– Jag tror det kommer införas. I flera länder är det under diskussion och Finland har redan beslutat att införa ett förbud mot utsläpp av gråvatten i sitt territorialvatten från och med 1 januari 2030.

Rapporten Cost-Benefit Analysis of Alternative Greywater – Management Scenarios from “Cradle to Grave” har författtas av Jenette Tifuh Mujingni (Chalmers) Fredrik Hedman, (IVL Svenska miljöinstitutet) och Elias Sonnsjö Lönegren (IVL Svenska miljöinstitutet).