Ammoniaken kräver ett kunskapslyft

Ammoniak är en het kandidat till att bli ett av framtidens sjöfartsbränslen. Men det finns även vissa risker med kemikalien. En ny förstudie från Lighthouse och Trafikverket betonar vikten av utbildning och kunskap för att säkerställa en trygg och effektiv implementering av ammoniak som bränsle.

Idag produceras nästan all ammoniak, som i sig inte innehåller något kol, från kolväten vilket inte ger några fördelar ur klimatsynpunkt. Tanken är dock att framtidens sjöfartbränsle ska tillverkas av så kallad grön ammoniak, vilket produceras av grön (förnybar) el. Här finns dock ett stort problem som det idag talas mycket om och som måste lösas – tillgången på grön el kommer att vara begränsad en lång tid framöver i världen.

Ett annat, kanske lite mindre problem handlar om riskerna. Ammoniak är nämligen toxiskt och frätande, och kan orsaka allvarliga skador hos människor, till exempel vid hud- eller ögonkontakt medan inandning av ammoniakgas kan orsaka permanenta skador på exempelvis lungor och andra slemhinnor.

Så hur hanteras detta problem? Förstudieprojektet Säker ammoniak ombord (SAMM) har haft som mål att fördjupa förståelsen för ammoniaks potential som fartygsbränsle ur ett säkerhetsperspektiv. Än så länge finns inte så mycket att gå på – designen av fartyg som ska köra på ammoniak är fortfarande i sin linda, men frågan har tagits upp på workshops och i en del rapporter världen över, berättar Anna Karlsson på RISE som lett det ettåriga projektet som gjorts inom ramen för Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart som Lighthouse driver.

– Många lyfter upp att det finns mycket erfarenhet kring säkerhet, risker och utbildning i andra branscher som sjöfarten kan dra nytta av, till exempel från jordbruket, fisket eller annan industri där man använder ammoniak som kylmedium. Branschen kan också undersöka och lära sig av skillnader och likheter mellan att transportera ammoniak, vilket ju görs inom sjöfarten idag, och att använda det som bränsle. Vi kan se att plattformar för erfarenhetsutbyte fortfarande efterfrågas och många erfarenheter har inte förts över till sjöfarten ännu.

Förstudiearbetet gjordes i två steg. Först utfördes en bakgrundsstudie som infattade litteraturstudier, intervjuer med branschfolk och ett studiebesök i Energihamnen, Göteborg.

– Alla intervjupersoner nämnde utbildning och kunskap som de viktigaste aspekterna att övervinna för att säkert kunna implementera ammoniak som fartygsbränsle. Några jämförde med tiden då LNG skulle införas då okunskapen också var stor och ny kompetens behövdes. Vi behöver ta reda på vad bunkringspersonal, besättningar, hamnarbetare, de som jobbar med tillstånd och andra i branschen måste lära sig.

I det andra steget genomfördes en fysisk workshop under en dag, där deltagarna hade kompetens inom fartygsdrift, hamnverksamhet, beredskap, försäkring, regler och föreskrifter. Resultaten från workshopen gick i linje med tidigare intervjuer och referenslitteratur. Följande säkerhetsrelaterade aktiviteter kom högst upp på listan av barriärer för att nå bunkring av ammoniak i Göteborgs Hamn (utan intern prioritering):

• Skapande av internationell bunkringsstandard
• Bunkerstationsutrustning och layout ombord
• Riskbedömning (inklusive HAZID och HAZOP)
• Offentlig kommunikationsplan
• Personalens kompetens, erfarenhet och utbildning (inklusive beredskapsplaner)
• Dela kunskap om olyckor/tillbud

Rapporten Safety of ammonia on board har författats av:
Anna Karlsson, Oskar Grönlund, Julia Burgén, Joanne Ellis, Chen Huang, Tobias Olsson, Stina Andersson RISE Research Institutes of Sweden AB