Så blir infångning av koldioxid ombord kommersiellt gångbart

Avskiljning och infångning av koldioxid ombord (Onboard Carbon Capture) nämns alltmer som en nödvändig pusselbit för omställningen till en fossilfri sjöfart. Men för att konceptet ska bli framgångsrikt måste det integreras i en logistik- och värdekedja för lagring, vilket kräver att myndigheter, politiker, klassificeringssällskap och andra branschaktörer samarbetar, skriver DNV i en ny rapport.

Enligt DNV:s senaste white paper The potential of onboard carbon capture in shipping som publicerades I början av veckan, finns ett stort intresse inom sjöfarten för koldioxidinfångning och lagring ombord (OCCS) – något som skulle göra det möjligt att fortsätta köra fartyg på fossila bränslen utan att släppa ut växthusgaser. Så det är väl bara att installera tekniken som gör det möjligt? Nej, så enkelt är det förstås inte. Studier har visserligen visat att teknologin kan tillämpas säkert på fartyg, men att den behöver optimeras ytterligare för maritim användning. Viktiga faktorer som påverkar möjligheterna är ett fartygs storlek, operativprofil, maskinkapacitet för el- och värmeproduktion samt om det finns tillräckligt med utrymme för teknik och lagring, skriver DNV.

Men det hänger inte bara på tekniken ombord – om OCCS ska bli framgångsrikt som koncept måste det också vara kommersiellt gångbart jämfört med andra åtgärder för att minska klimatutsläppen. Och för det krävs nya regler. Just nu är EU ETS (EU:s system för handel med utsläppsrätter) det enda regelverket som skapar kommersiella incitament för tekniken, men det pågår också ett arbete inom IMO för att undersöka hur OCCS potentiellt kan implementeras i nya regler för växthusgasutsläpp. Framtida regler för utsläpp av miljö och växthusgaser (GHG) måste också tillgodoräkna fångad CO2 för att uppmuntra branshen att utveckla och använda tekniken, skriver DNV.

Den kommersiella attraktiviteten hos OCCS hänger också samman med hur smidigt det kan intergreras i en bredare infrastruktur för CCUS (Carbon Capture, Utilization, and Storage) – den process där koldioxid fångas upp för att sedan lagras permanent i geologiska formationer under jord eller användas på nytt för olika ändamål.

Logistikkedjan omfattas av fölajande steg:
1 – Avskiljning ombord
På fartyget finns ett system för att fånga upp, avlägsna och bearbeta koldioxiden till ett tillstånd som är lämpligt för lagring ombord, till exempel komprimerad gas, vätska eller fast form (bunden i ett mineral).

2 – Lagring ombord
Den uppfångade koldioxiden lagras tillfälligt ombord innan den lastas av. Beroende på koldioxidens tillstånd krävs olika egenskaper och lagringssystem.

3 – Avlastning
Fartyget behöver göra sig av med den uppfångade koldioxiden, antingen genom att göra extra hamnanlöp eller genom att lasta av till fartyg som transporterar koldioxid. Avlastningsfrekvensen beror på handelsrutt och tillgången på avyttringsanläggningar (t.ex. koldioxidterminaler, flytande insamlingsnav och koldioxidmottagningsfartyg).

4 – Transport
Efter avlastning transporteras koldioxiden till större mottagningsanläggningar. Koldioxiden kan transporteras med fartyg eller pipelines (men även med lastbilar och tåg). Anläggningarna kommer att vara viktiga noder i värdekedjan, eftersom ytterligare bearbetning kan behövas.

5 – Permanent lagring eller användning
Värdekedjan slutar antingen permanent lagring av koldioxiden i djupa geologiska formationer under jord eller användning.

Ladda ner rapporten