Dags att bereda vägen för ammoniak

Det handlar om saker som tillgång och skalbarhet, säkerhet och regleringsfrågor. Men också om allmänhetens acceptans. Enligt en ny rapport från Lloyd's Register behöver sjöfartsbranschen ta till sig och förstå utmaningarna med ammoniak som bränsle.

Även om tekniken för att använda ammoniak som marint bränsle utvecklas snabbt, så är den beroende av många frågor som inte riktigt går i samma takt, konstaterar Lloyd's Register i rapporten Fule for thought: Ammonia. Luckor i regelverk måste fyllas, samtidigt som utmaningarna för produktion och leverans av grön ammoniak med nollutsläpp måste lösas.

Om vi börjar jobba med dessa frågor nu kan förseningar undvikas och utvecklingen av ammoniak som bränsle fortsätta i snabb takt: "För att säkerställa säker hantering och infrastruktur kan den marina industrin dra nytta av den omfattande erfarenhet den har av att transportera ammoniak som last under 1900- och 2000-talen. Det finns dock fortfarande bekymmer kring ammoniakens toxicitet, besättningens medvetenhet och utbildning samt dess övergripande påverkan på miljö- och mänsklig hälsa," heter det i rapporten.

Ammoniakens giftighet och potentiella hot mot människor är också en mental utmaning. Ammoniak måste helt enkelt också nå en social acceptans innan det kan användas som bränsle. Därtill är också skalbarheten en utmaning: Priset på förnybar el, grön vätgas och kolinfångning kommer alla att påverka priset på ammoniaken som marint bränsle. Dessutom är inte sjöfarten den enda sektorn som är ute efter ammoniak. Producenter av ren ammoniak ser också en framtida ökad efterfrågan från jordbruket och andra sektorer på blå och grön ammoniak, vilket sätter press på tillgången.

Här finns dock hopp. Som Lighthouse tidigare rapporterat visade en studie som Global Maritime Forum publicerade i höstas att kostnadsgapet mellan ammoniak och konventionella bränslen kan stängas innan 2030, kanske redan 2026. Men för att det ska bli verklighet måste vi ”dra i flera kostnadssänkande spakar samtidigt". Det handlar om allt från design av fartyg med två bränslen (d.v.s. möjligheten för ett fartyg att köra på konventionella bränslen såväl som ammoniak) och operativ effektivitet till konkurrenskraftiga lånefinansieringsarrangemang och bränslesubventioner.

Forskning från Environmental Change Institute (ECI) vid universitet i Oxford har visat (2023) att det visserligen kommer att kosta 2 biljoner dollar, men att det är fullt möjligt att övergå till en bränsleförsörjningskedja av grön ammoniak till 2050. Industrin kommer dessutom att bli regionaliserad; grön ammoniak kommer främst att produceras nära ekvatorn i länder med riklig mark och hög solpotential och sedan transporteras till regionala centra för efterfrågan på marint bränsle.

Enligt forskarna på Oxford kommer det att finnas en stor ojämlikhet i efterfrågan på grönt ammoniakbränsle, vilket innebär att en stor del av sjöfarten kan ställas om till fossilfrihet om man riktar sig på de största hamnarna först. Tillgängliggörs grön ammoniak i de 50 hamnar i världen med störst bränsleefterfrågan så skulle nästan hälften av efterfrågan (45,7 %) på grön ammoniak kunna tillgodoses. Med de 100 största hamnarna blir motsvarande siffra 62 procent.

Regionalt kan ojämlikheterna bli ännu större. I till exempel Oceanien, Nordafrika, Sydasien och Sydostasien kan över 60 % av bränsleefterfrågan tillgodoses om man inriktar sig på de 10 främsta regionala bränslehamnarna.