Elektrifieringen av transportsektorn medför sannolikt att transporterna av flytande drivmedel minskar kraftigt. Det innebär i sin tur minskade intäkter för rederier och hamnar. Det skriver Trafikanalys i ett nytt kunskapsunderlag om elektrifieringens konsekvenser.

På uppdrag av regeringen har Trafikanalys tagit fram rapporten Storskalig elektrifiering av transportsektorn – ett kunskapsunderlag. Tillsammans med ytterligare en rapport som helt fokuserar på elektrifierade fordon belyser de utvecklingen av elfordon i Sverige samt viktiga frågor att beakta för omställningen till ett elektrifierat transportsystem.

I sina analyser har Trafikanalys utgått från de klimatpolitiska målen där Sverige år 2045 har uppnått nettonollutsläpp. Fram tills dess kommer laddinfrastrukturen för personbilar vara väl utbyggd. Den stora utmaningen kommer därför att ligga i elektrifiering av tunga vägfordon och att väsentligt öka elektrifieringen av sjö- och luftfart. Särskilda styrmedel för att främja elektrifiering inom sjö- och luftfart kan behövas.

Rapporten belyser vidare hur elektrifieringen av transportsystemet kommer att kräva ökad samverkan mellan energi- och transportsystem, som tidigare varit separerade. Nya marknader och frågor uppstår, vilket kan leda till förändrade ansvarsområden för myndigheter och krav på flexibilitet i frågor kring tillstånd och tillsyn. Kompetensutvecklingen inom alla transportslag och alternativa drivmedel blir förstås avgörande, och utbildningar måste anpassas i tid.

Vad kommer då detta att innebära för sjöfartens del? För det första kommer inte sjöfarten att elektrifieras i alls samma utsträckning som vägtrafiken utan spås i huvudsak drivas på andra alternativa bränslen 2045. Utvecklingen av dem har dock inte alls kommit lika långt som elektrifieringen av vägtrafiken. Det innebär att vägtrafiken idag har en konkurrensfördel som enligt Trafikanalys kan stärkas ytterligare om utvecklingen fortsätter i samma takt, speciellt som sjöfarten drabbas av ökade kostnader genom att den kopplats till EU:s handel med utsläppsrätter (EU ETS).

Sjöfarten kan också komma att påverkas indirekt av vägtrafikens snabba elektrifiering efter som den kan innebära en lika snabb minskning av flödena av oljeprodukter, vilket är en viktig marknad för sjöfarten. Till exempel skriver Trafikanalys skriver att flöden av petroleumprodukter som raffinerats i Sverige uppgår till cirka 4 miljoner ton per år. Dessa 4 miljoner ton utgör en tredjedel av det transporterade godset i inrikes sjöfart. Därutöver tillkommer importflöden av petroleumprodukter sjövägen på cirka 10 miljoner ton årligen som också distribueras vidare i olika utsträckning.

Minskade transporter av fossila produkter innebär också lägre intäkter för Sjöfartsverket från farleds- och lotsavgifter medan de hamnar som hanterar oljeprodukter kan ta ut mindre hamnavgifter.  Å andra sidan, skriver Trafikanalys, ”kan det komma att bli mer sjötransporter med fossilfria bränslen i stället, som biogas, vätgas och metanol. År 2045 kommer det sannolikt fortfarande att finnas en flora av fartygstyper som drivs av olika drivmedel. Det behövs därför infrastruktur i hamnarna för olika drivmedel, dels för el, dels för flytande bränslen av olika slag, inklusive flytande gas (som LBG eller flytande ammoniak eller flytande vätgas/hydrogen). Den parallella användningen av olika drivmedel ställer ökade krav på hamnlogistiken.”

Läs mer i Trafikanalys rapport