Skip to main content

Forskningspengar ger mångdubbelt tillbaka

25 mars 2024

Vad håller egentligen forskarna på med? Leder deras arbete till någon nytta? Svaret är förstås att det finns både bra och dålig forskning men också olika nyttor. Jakob Kuttenkeuler, professor i marina system på KTH, ser till exempel hur Trafikverkets mångmiljonsatsning på forskning och utveckling av en vinddriven bilfraktare kommer att löna sig på flera sätt för ”AB Sverige”.

– Det här är nog det projekt som under min karriär varit konkret nyttigast för... ja, AB Sverige och möjligen mänskligheten, säger Jakob Kuttenkeuler och skrattar till.

– Det kan ju låta pretentiöst, men i projektet försöker vi verkligen på ett konkret sätt minska bränsleförbrukningen och sjöfartens klimatpåverkan.

Han talar om Oceanbird, konceptet och forskningsprojektet som startade 2019 då Trafikverket valde att satsa 27 miljoner under tre på utvecklingen av en oceangående vinddriven bilfraktare med plats för 7 000 bilar – en idé som kom från Wallenius Marine. Att få en sådan pjäs att segla är förstås en rejäl utmaning som kräver att många kloka hjärnor engageras i olika delprojekt. Jakob Kuttenkeuler och KTH har varit inblandad i flera av dem, främst kring aerodynamik och ruttoptimering.

– Seglen är till exempel väldigt höga och använder vinden mellan 50 och 100 meter över havet långt ute till havs. Det är en del av atmosfären som tidigare sällan utnyttjats och vi visste i början relativt lite om hur vinden rör sig i de luftskikten. Så det är på många sätt ett okänt och spännande territorium.

Oceanbird-konceptet kräver att man tänker utanför boxen på flera plan, vissa saker kommer till och med att fungera tvärtom mot vad det gör på dagens bilfraktare. Det krävs till exempel att fartyget ”jagar energi”, d.v.s. hårt väder, och ordet ruttoptimering får därmed en helt ny innebörd.

– En intressant fråga är hur besättningen tar emot det här. Det kommer inte bara att krävas att man tål lite sjö, man måste dessutom vara beredd på att jaga ”hårt” väder och ge upp lite av sitt egna initiativ ombord. Det gäller att följa ruttoptimeringen metodiskt och att låta maskinerna styra för att hela kedjan från väderprognos till faktisk effektiv segling skall fungera på bästa sätt.

Ett världsledande high tech-projekt betyder som sagt mycket. Jakob Kuttenkeuler ser flera nyttor.

– för det första är det bra för KTH och för universitetsvärlden med så tillämpade och industridrivna projekt. Det har ett också stort signalvärde och attraherar till exempel studenter. Sjöfarten har plötsligt blivit lite häftigare och jag upplever att utbildningen hos oss har fått en lite annan smak och känns ordentligt framåtlutad. Exakt vad det betyder för framtiden vet vi inte ännu, men att det är otvetydigt positivt att fler studenter från oss kommer ut i svenska arbetslivet, säger han och fortsätter:
– Ett sådant här industriprojekt tilltalar också rektorer, ja till och med kungligheter, som låter sig fotograferas jämte prototypen av fartyget när de besöker KTH. Sådant ska inte underskattas.

2021 bildade Wallenius Marine och Alfa Laval bolaget AlfaWall Oceanbird som ska bygga vingsegel till vinddrivna fartyg. Det är också något väldigt konkret som kommit ut ur projektet, menar Jakob Kuttenjeuler.

– Det är en jäkla fjäder i hatten. Tänk att Trafikverkets satsning ledde till att Wallenius och Alfa Laval trodde så mycket på det här att de bildade ett företag! Jag är faktiskt lite stolt över det. Jag var förstås inte direkt inblandad i företagsbildandet, men jag känner mig delaktig i skapandet av den svenska know how som ligger bakom.

Så varför blev det här projektet så bra? Vad var grejen? Jakob Kuttenkeuler tror att mycket handlar om konstellationen – Wallenius, KTH och SSPA (numer RISE) fick ihop en väldigt bra grupp med forskare som kompletterar varandra.

– Vi tog ett brett grepp om hela problemet, med allt från grundläggande hydromekanik och hur roder ska vara placerade och fenor se ut på undervattenskroppen till aerodynamik och hur vingarna ska se ut och fungera. Vi gick även utanför fartyget och adresserade frågor kring vindprognoser och hur man ruttoptimerar. Det har säkert varit en 20-30 teknikspår som vi undersökt.

De har i sin tur lett till nya projekt från olika finansiärer.

– Det är också ett slag nyttogörande. KTH har till exempel beviljats pengar av Trafikverket för att zooma in på aerodynamiken och hur man trimmar vingseglen. Och jag tror säkert att RISE har fått finansiering för hydromekanikdelen som är deras expertområde.

Finansiering kommer även från EU som genom sitt finansieringsprogram för forskning och innovation, Horizon Europé, har tilldelat Wallenius Wilhelmsen med projektpartners 9 miljoner euro i stöd för att bygga Orcelle Wind, världens första vinddrivna roro-fartyg.

I höst testas vindseglen i Landskrona och ambitionen är att Orcelle Wind ska sättas i trafik 2027. När detta blir verklighet kommer knappast någon att tvivla på att Trafikverkets satsade miljoner har varit väl investerade pengar för AB Sverige. Men även Jakob Kuttenkeuler förstår de som tvivlar.

– Så fort jag ställer mig bredvid ett sådant där stort metallfartyg så blir jag än idag lite skraj. Hur sjutton ska det här funka på riktigt? Jag är väldigt ödmjuk inför de laster, krafter och storlekar som ska hanteras med hög precision. Det är mindblowing! Men om allt vi gjort stämmer kommer det att funka.

Mer om Oceanbird


Dela på