De senaste fem åren har nästan en miljard euro investerats i forskning och innovation kring hur europeisk sjöfart kan minska sina koldioxidutsläpp. Det konstaterar EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (Joint Research Centre, JRC) i en ny rapport som utvärderar 151 EU-projekt.

Mellan 2020 och 2024 har EU satsat närmare en miljard euro på att göra den vattenburna transporten mindre fossilberoende. Dessa har enligt rapporten Research and Innovation supporting the decarbonisation of the European Waterborne Sector fördelats över 151 projekt – majoriteten inom forskningsprogrammen Horisont 2020 och Horisont Europa. Jämfört med den senaste översynen från 2021 syns en tydlig uppgång både i antalet projekt och i hur mycket pengar som investerats. Två av tre projekt handlar om tekniska lösningar, medan resten fokuserar på operativa åtgärder och samordning för att snabba på omställningen.

Några av rapportens huvudresultat:

• Inom fartygsdesign har flera projekt visat att nya konstruktioner och lättare material kan bidra till lägre energiförbrukning och minskade utsläpp. Det finns även ett tydligt behov av att korta ned test- och godkännandeprocesser för att snabbare få ut ny teknik på marknaden. Lättviktsmaterial i större fartyg bedöms ha stor potential att bidra till bränslebesparingar, och mer flexibla, modulära designlösningar efterfrågas – både för nybyggen och vid omställning av befintliga fartyg.

• Framdrivning och energisystem är ett annat område där teknikutvecklingen går snabbt. Vindassistans, elektrifiering och alternativa bränslen som ammoniak, vätgas, metanol och biobränslen har visat stor potential för både klimatnytta och energieffektivisering. Samtidigt kräver dessa lösningar investeringar i infrastruktur och anpassade regelverk för att möjliggöra bred användning. Flera projekt pekar också på behovet av nya affärsmodeller, standardisering och säker hantering ombord, särskilt för nya bränslen.

• När det gäller elektrifiering handlar det inte bara om teknik utan också om hela systemet – från energihantering ombord till kraftnät i hamnarna. För att elektrifieringen ska få genomslag krävs demonstrationsprojekt i full skala och lösningar som fungerar även i befintliga fartyg.

• Rapporten visar också att digitalisering spelar en nyckelroll för att effektivisera sjötransporterna. Tekniker som AI, digitala tvillingar och storskalig dataanalys kan förbättra ruttplanering, minska bränsleförbrukning och integrera fartyg, hamnar och distribution i en gemensam logistiklösning. Landström i hamnar lyfts fram som ett konkret exempel på digital och teknisk innovation med stor klimatnytta.

• De operativa åtgärderna är också viktiga. Smarta logistiklösningar, automatisering och förbättrad ruttplanering kan sänka utsläppen utan att förändra själva fartygen. Att flytta mer gods från väg och järnväg till kust- och inlandssjöfart lyfts fram som ett viktigt steg mot mer hållbara transporter. För att det ska bli verklighet krävs investeringar i infrastruktur, förbättrade logistikflöden och bättre samverkan mellan olika transportslag.

• Rapporten identifierar dessutom gemensamma forskningsbehov – bland annat kring säkerhetscertifiering, standarder och sociala faktorer som besättningens kompetens och lokal acceptans. Infrastrukturen, både i hamnar och i inlandet, behöver anpassas för lagring och hantering av nya bränslen. För att säkra en bred omställning framöver behövs mer data från verklig drift, snarare än enbart från testmiljöer.

Sammanfattningsvis visar rapporten att Europas vattenburna sektor är på väg bort från fossilberoendet – men att omställningen kräver en kombination av teknisk innovation, smarta regelverk, social acceptans och samordnad logistik.