Ny rapport: Search and rescue kan förbättras på många plan

Kunskapen om massräddning av migranter hos sjöräddningssällskap och andra frivilligorganisationer är god medan den är begränsad inom handelsflottan. Enligt en ny förstudie från VTI kan search and rescue förbättras på många olika sätt inom båda sektorerna.

Den 14 juni sjönk en trålare med upp till 750 migranter ombord i Medelhavet. Bara ett hundratal kunde räddas. Även om detta var den dödligaste olyckan på Medelhavet hittills i år, så är det långt ifrån den enda. Medelhavet har blivit världens dödligaste havsövergång, där tusentals migranter drunknar varje år i sina försök att ta sig över till Europa i hopp om att skaffa sig ett bättre liv. Mitt i denna humanitära kris deltar sjöfolk inom handelsflottan såväl som frivilliga ombord på fartyg som drivs av icke-statliga organisationer (NGOs) i search and rescue-operationer. Fartyg från svenska rederier som passerar dessa områden har exempelvis uppmanats bistå migrantbåtar i nöd och gjort så.

Så hur väl fungerar insatserna? Vad kan förbättras? Är träningen tillräckligt bra? I ett förstudieprojekt har VTI-forskarna Birgit Pauksztat och Gesa Praetorius bland annat intervjuat 28 experter från utbildningsinstitutioner, rederier, myndigheter och NGOs involverade i SAR för migranter i Medelhavet.

– Inom NGOs tränar man volontärer specifikt för att rädda folk ur vattnet och ta hand om dem ombord, medan massräddning av nödställda ur vattnet knappt tränas alls inom handelsflottan. Fokuset ligger snarare på det egna fartyget och vissa situationer, till exempel man over board, säger Gesa Praetorius.

Därför finns det så klart mycket som kan förbättras på området inom handelsflottan. Men tiden för att öva och träna är i regel begränsad. Studien väcker därför frågan om man kan bli bättre förberedd genom att förbättra samarbete, koordination och kommunikation i vardagligt arbete ombord och om detta även kan ge upphov till att identifiera träningsbehov som kan förbättra resiliens och beredskap för nödsituationer.

– Man behöver fundera kring om man verkligen fångar allting. Är ledarskapssystemet tillräcklig bra?  Kommunikation över avdelningsgränserna? Kan vi bli bättre på flexibelt och adaptivt agerande? Sedan måste man så klart fundera på hur man räddar folk ur vattnet och har hand om dem ombord. Estoniakatastrofen hände för väldigt många år sedan, men som en av våra respondenter sa så är det  inte säkert att man skulle lyckas bättre med en sådan räddningsinsats idag.

På NGO-sidan har man andra problem att tackla. För det första är träningen väldigt kompakt. Eftersom det handlar om volontärer, som kanske gör en insats på sin semester, är det i regel intensiv träning någon vecka innan SAR-operationen som gäller.

– Från utbildningshåll fick vi höra att de som engagerar sig frivilligt också är väldigt entusiastiska. Då tänker vi att de skulle kunna träna på vissa saker innan i egen takt, till exempel genom e-learning, säger Birgit Pauksztat.

Det är stor skillnad mellan att rädda en familj på en segelbåt i Sverige som hamnat i nödläge och på att evakuera hundratals migranter i Medelhavet från en stor båt i dåligt skick.

– Mycket handlar om att styra upp situationen och hålla alla lugna. Det är inte lätt när alla är desperata att komma i säkerhet, speciellt inte om det råder kommunikationsproblem. Det uppstår lätt panik.

Kan man vara tillräckligt förberedd för att hantera en sådan situation om man inte upplevt den förut?

– Det är en väldigt stor skillnad på träning och att uppleva det i verkligheten. Som någon som deltagit som frivillig sa: Det är en sak att träna med en dummy, en helt annan att lyfta över en riktig bebis från en migrantbåt till en räddningsbåt. Första gången man är med om det kan vara rejält omtumlande. Därför är det viktigt att man får någon form av psykisk förberedelse eller träning. Det är också viktigt att man kan prata om det med andra ombord och att man har möjlighet att få stöd av utbildade psykologer där det behövs. Enligt NGO:erna brukar räddningsaktionerna annars vara ganska lika och det blir ganska snabbt rutin, säger Birgit Pauksztat.

– Det handlar också om att kunna fatta snabba och svåra beslut, säger Gesa Praetorius. Man kanske inte kan rädda alla. Det behövs någon som kan göra en avvägning – en ansvarig som kan kommunicera detta. Ledarskap och koordinering är väldigt viktig. Här tror jag sjöfarten och handelsflottan har väldigt mycket att lära. Våra utbildningar nonchalerar ofta ledarskap och hur det fungerar. Bra ledarskap behövs inte bara i nödsituationer utan i alla samarbeten.

Förstudien Preparedness and resilience in high-risk operations: An exploratory study of training needs for search and rescue (SAR) har författas av Birgit Pauksztat och Gesa Praetorius på VTI