Trots att det sedan länge funnits en politisk vilja så går överflyttningen av gods från väg till sjöfart trögt. Enligt en ny forskningsrapport från VTI skulle sjöfartens konkurrenskraft kunna öka med färre ”skevheter” eller skav mellan olika aktörer som har olika mål och drivkrafter. Rapporten som finansierats av Trafikverket ger förslag på styrmedel och åtgärder.

Enligt regeringens nationella godstransportstrategi ska bland annat en överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart främjas. EU är på samma boll. Redan 2011 kom EU:s vitbok som föreslår att 30 % av det gods som körs längre än 300 km på väg bör flyttas till andra trafikslag, såsom järnväg och sjöfart, fram till 2030.

Vi är snart där. Och trots att frågan beforskats i ett antal rapporter har knappt någon överflyttning skett. På kort sikt finns det begränsade möjligheter till överflyttning i Sverige, främst på grund av kapacitetsbrister inom järnvägsinfrastrukturen, men också på grund av brister på transportalternativ som uppfyller transportköparnas behov. Sjöfarten som ofta är kostnads- och klimateffektiv för frakt av stora mängder gods över långa sträckor, har ofta lägre flexibilitet, frekvens och pålitlighet jämfört med andra trafikslag. Sjöfartens effektivitet hämmas av att den är decentraliserad och består av många olika aktörer med olika mål och drivkrafter.
Enligt en ny rapport från VTI, som baseras på litteraturstudier och tre fallstudier kring hamnarna i Göteborg, Trelleborg och Karlshamn, skapar detta ”skevheter” eller någon form av skav mellan olika aktörer.

– Trenden med allt större fartyg är ett sådant exempel. Det ger stora vinster till rederierna som äger dem. Men större fartyg kräver också investeringar i infrastruktur och kostnaderna för det landar på andra aktörer. Till exempel på hamnarna som behöver göra om kajerna, muddra, bygga nya kranar och fylla terminalerna med mer personal stötvis när de stora fartygen kommer, säger Petra Stelling, forskare på VTI som lett forskningsprojektet bakom rapporten som bland annat tittat närmare på tre hamnar – Göteborg, Trelleborg och Karlshamn – och dess omgivande aktörer

Här finns också en risk för att flödena blir för koncentrerade till större hamnar med följden att mindre hamnar konkurreras ut, vilket i sin tur hindrar överflyttningen av gods från väg till sjö. Förutom stordriftsfördelar rör de centrala konflikterna eller ”skevheterna” mellan de olika aktörerna enligt studien områdena markanvändning, infrastruktur, miljökrav och digitaliseringsbehov. 

Vad kan man då göra åt problematiken? Vilka är behovsägarna?

– En del åtgärder i systemet kan aktörerna själva hantera, medan andra måste riktas mot politiker och beslutsfattare på policynivå. När det till exempel gäller digitaliseringen, görs en hel del av aktörerna själva, men man har fortfarande problem med standardiseringar där politik och myndigheter behöver komma in.

Dessa kan nu mer ta hjälp av en konceptuell modell som utvecklats under forskningsprojektet och som beskriver sambandet mellan aktörer, skevheter och åtgärder. Här beskrivs bland annat följande åtgärder:

• Ökat samarbete: Med gemensamt ansvar och förbättrat samarbetet kan varuägare, hamnar, kommuner, terminaloperatörer, landtransportörer, rederier och myndigheter, lösa eller även undvika målkonflikter. Kunskapsutbyte stärker dessutom förståelse för andra aktörer, hållbarheten inom sjöfart och skapar synergier för hela godstransportsystemet.
• Horisontell och vertikal markanvändning: Införandet av torrhamnar är en effektiv åtgärd för att lösa horisontella markanvändningskonflikter inom sjöfarten. Ett annat sätt är att utnyttja markytan vertikalt, till exempel genom att bygga ”parkeringshus” i flera våningar för fordonsskeppning.
• Digitala verktyg: Digitala system effektiviserar sjöfarten genom att integrera olika aktörers informationssystem för att tillhandahålla realtidsinformation och underlätta koordinering av aktiviteter.
• Alternativa finansieringsmodeller: Utveckla nya modeller för att stärka investeringar i sjöfartsinfrastruktur.
• Rättvisa avgifter: I sjöfarten är avgifter, såsom hamn-, lots- och farledsavgifter föremål för mycket debatt. Genom att justera avgiftsprinciper och införa tjänsteavgifter kan sjöfarten bli mer konkurrenskraftig och effektiv.
• Samordning av tillståndsprocesser: Minska fördröjningar och osäkerhet för investerare genom bättre samordning av tillståndsprocesser.

Mer vind i seglen med färre skevheter – En undersökning av hur skevheter i sjöfartssystemet kan påverka sjöfartens konkurrenskraft har författats av:
Petra Stelling, Jessica Wehner, Tobias Fors, Abd Alla Ali Mubder Mubder, Mary Catherine Osman och Klara Ivanetti på VTI.