Siktet är inställt på framtidens fossilfria sjöfart. Men för att nå dit behövs ett nytt bränsle. På DNV:s webinar The fuel of the future som hölls under tisdagen fick över 5 000 deltagare veta att bränslet stavas S-A-M-A-R-B-E-T-E. Och det över alla gränser.

Som brukligt när sjöfartens större aktörer ordnar webinarier dundrar det hela igång till smaskiga rörliga bilder och svulstig musik. Budskapet är klart. ”Vi har kraften, vi leder arbetet, vi kan. May the force be with us!”. Under sitt inledningstal citerar DNV:s VD Remy Eriksen Nelson Mandela:

– If you want to go fast, go alone. If you to go far, go together. As we journey together down this difficult route, we can offer each other support and encouragement.

Vi kan inte ställa in siktet på ett enda alternativt bränsle, fortsatte Knut Ørbeck-Nilssen, VD för DNV:s maritima del.

– För att nå en verklig hållbar sjöfart måste vi istället samarbeta. Så vad menar jag med det? Jo, att aktörer från alla discipliner, branscher, länder arbetar tillsammans för att lösa vår tids största utmaning – klimatomställningen. Detta kan inte sjöfarten lösa själv. Infrastrukturen, teknologin, energilösningarna, regelverken och den finansiella supporten som krävs möjliggörs bara om alla hjälps åt. Ingen har råd att strunta i klimatomställningen.

– Det här är ingen tävling. Det är en räddningsoperation.

Flera av talarna, alla från olika håll i branschen, upprepade att det i framtiden förmodligen kommer att behövas en palett av olika bränslen och att vi än så länge bara befinner oss i början av utvecklingen. Men även om det dröjer till efter 2030 innan något reellt fossilfritt alternativ finns så måste många fartygsägare välja väg redan nu eftersom nya fartyg kommer att segla mer än 25 år. Därför är hybridutvecklingen viktig, menade Søren Toft, VD för MSC som också betonade att framtidens bränslen kommer att bli mycket dyrare än dagens.

– För att täcka kostnader och för att minska glappet mellan fossila och alternativa bränslen är vi för att någon form av koldioxidskatt införs. Vi stödjer också förlaget på en global forsknings- och utvecklingsfond som bör administreras inom IMO.

Det är lätt att säga att man ska samarbeta. Men hur ser det ut i praktiken? Vad samarbetar man kring?

– Jag ser framförallt två områden. Det ena rör teknikutvecklingen. För att hitta lösningarna på sjöfartens omställning måste aktörer både inom och utanför sjöfarten samarbeta. För en studie kring utvecklingen av ammoniak som bränsle engagerade vi till exempel 21 olika industripartners från hela försörjningskedjan. Ett annat exempel gäller utvecklingen av biobränslen där det finns en stor potential att samverka med flygplansindustrin, sa professor Lynn Loo, VD på Global Centre for Maritime Decarbonisation.

– Det andra området handlar om regelverk. Vi måste formera oss och med en enda röst trycka på för att IMO ska komma till beslut i frågan. Tiden är knapp.

Vad kan man mer specifikt samarbeta kring? Webinariets avslutande paneldiskussion gav en hint då moderatorn Julian Bray, chefredaktör på TradeWinds, ställde frågan: ”Om du fick ge 100 000 000 dollar till ett eller två projekt vad skulle du satsa på då?” Bland svaren fanns demonstrationsprojekt kring ammoniak, koldioxidinfångning och lagring, retrofit av existerande fartyg, vind och segel, forskning för ett alternativ till förbränningsmotorn samt pilotprojekt kring utvecklingen gröna korridorer.

Se hela webinariet här