Efter 2040 kommer inga utsläppsrätter att ges ut. Det innebär att alla som ingår i EU:s handel med utsläppsrätter inte längre får släppa ut någon koldioxid. För sjöfarten kommer det att bli svårt att klara av, skriver IVL i en ny rapport som analyserar tre olika sätt att hantera problemet.

Nästa år kliver sjöfarten in handeln med utsläppsrätter, EU ETS, som genom EU:s Fit for 55-paket stärkts avsevärt. Utsläppstaket kommer nu att minska med 4,4 procentenheter per år får att gå mot noll 2039. Enligt Lars Zetterberg, forskare i utsläppshandel på IVL och programchef för Mistra Carbon Exit, innebär det en stor utmaning.

– När vi närmar oss året med noll tilldelning kommer det sannolikt att finnas kvarvarande utsläpp, till exempel inom flyg, sjöfart och läckage från CCS-anläggningar, och för dessa sektorer kan minskningen bli mycket tekniskt svår och mycket dyr.

Inom ramen för Mistra Carbon Exit har Lars Zetterberg skrivit en rapport tillsammans med Milan Elkerbout på CEPS, Centre for European Policy Studies, som analyserar tre möjliga sätt att hantera detta problem. Ett alternativ är att ersätta EU-ETS med en koldioxidskatt. Erfarenheten visar dock att skatter är utmanande att införa i EU och det skulle med största sannolikhet vara svårt att nå enighet om en lämplig skattenivå.

Det andra alternativet är att sänka ambitionsnivån och fortsätta ge ut en mindre volym utsläppsrätter efter 2040. Men också här finns svårigheter. Vad är en lämplig en lämplig storlek på taket? Och hur ska det uppdateras när ny teknik etableras som minskar utsläppen?

– Problemet är också att vi inte når ner till nollutsläpp och det måste kompenseras på annat håll utanför utsläppshandelssystemet.

I det tredje alternativet upphör tilldelningen av utsläppsrätter som det är tänkt, men med möjlighet till begränsade inköp av andra företags minusutsläpp, vilkrt inte tillåts idag. Minusutsläpp kan till exempel ske genom att fånga in och lagra koldioxid från biobränsleeldade kraftvärmeverk, binda in koldioxid i växande skog och trävaror eller att fånga in koldioxid direkt från luften (DACS).

Ett sådant system måste också behandlas med försiktighet, enligt Lars Zetterberg.

– Det får inte leda till att företag köper krediter i stället för att minska sina utsläpp, utan det är viktigt att alla utsläppsminskningar som är tekniskt möjliga verkligen genomförs och att kompensation bara används när det inte finns några andra alternativ.

Till rapporten