När larmet går om ett nödläge till havs är den första informationen som når räddningsledaren ofta knapphändig. För att snabbare få en tydlig lägesbild behövs därför ”ögon på plats” så tidigt som möjligt. Precis detta har det Trafikverksfinansierade projektet Eyes On Scene (EOS) tagit fram, med hjälp av drönarteknik.

Så fort larmet om nödläge kommit in skjuts en drönare (EOS) ut från någon av Sjöräddningssällskapets stationer längs kusten. Redan innan personal hunnit ombord på någon räddningsbåt, vilket i snitt tar 12 minuter, har den hunnit fram och både streamat och tagit skarpa stillbilder på situationen.

– En tidig lägesbild kan minska olika former av osäkerhet och stress och göra insatserna mer effektiva. Man kan till exempel få veta att det inte är fullt så bråttom, vilket innebär att vi kan sänka farten, vilket både ökar säkerheten och hållbarheten. Vi kanske också får veta att det är bättre att välja något av våra mindre fartyg för att kunna nå nödställda, vilket förstås gör processen effektivare, säger Fredrik Falkman på Sjöräddningssällskapet.

När Sjöräddningssällskapet började titta närmare på idén om att ta hjälp av drönare för ett tiotal år sedan trodde Fredrik Falkman att det skulle vara lätt att få till. Han såg framför sig hur man skulle kunna flyga med många små drönare på låg höjd, där ingen annan rör sig, i ett gott syfte.

– De här tio åren har lärt mig att det inte är lätt att få till. Regelverken har bjudit på ett rejält tuggmotstånd. Och det gick inte, som vi trodde, att köpa drönare och all utrustning vi behövde. Det fanns helt enkelt inte. Därför började vi bygga lite själva, mest för att bli en bättre beställare när det väl började tillverkas. Men nu har vi insett att ingen utvecklar det vi behöver, eftersom väldigt få har tillstånd att flyga som vi gör – och därmed saknas också en marknad för det.

Ändå har Sjöräddningssällskapet, tillsammans med projektpartnern RISE (som formellt äger projektet) samt Smartplanes, Infotiv och Remote, kommit mycket nära målet att kunna komplettera sin sök- och räddningstjänst (SAR) med tidiga ögon på plats. Utanför lokalerna i Långedrag står en katapultlåda redo att skjuta iväg en drönare som sedan kan flyga 30 meter per sekund ut över Göteborgs skärgård. Det innebär att man kan nå tio till tolv nautiska mil på omkring tolv minuter.

– Katapulten och drönaren styrs från en dator som egentligen kan befinna sig var som helst. Men systemet är inte helt färdigutvecklat och kräver en del handpåläggning. Det är de sista tio procenten som kräver 90 procent av utvecklingstiden.

Nu har man tillstånd enligt nuvarande regelverk att flyga drönare bortom synhåll över ett område som sträcker sig från Tistlarna i söder till Marstrand i norr. Det kräver dock aktivering och samverkan med flera aktörer, bland annat militären.

– Vi hade faktiskt drönaren i beredskap i ett par veckor i somras, men inget larm kom. Så vi har fortfarande inte flugit på ett skarpt uppdrag, men under projektets gång har vi flugit drygt tusen kilometer i skärgården.

Testerna har gått bra och visar att systemet fungerar. Man har bland annat sett att högupplösta stillbilder ger räddningsstyrkan den bästa informationen. Videoströmmen används främst av piloten som styr drönaren, eftersom den är lätt att fastna i och därmed kan bli störande. Det finns dock fortfarande flera utmaningar kvar, bland annat när det gäller certifiering för att få flyga drönaren. Än så länge är det bara Fredrik Falkman som har tillstånd, och tekniken är ännu inte mogen att lämnas över till Sjöräddningssällskapets frivilliga personal.

Även när det gäller regelverken återstår hinder att ta sig över.

– De EU-gemensamma regelverken är i grunden bra. Men Transportstyrelsen, som är tillståndsmyndighet, och vi i branschen som vill flyga drönare måste tillsammans hitta ett sätt att tillämpa dem i praktiken. Det arbetet går tyvärr lite långsamt, och det är svårt att ta steget mot kommersialisering innan vi vet mer.

Tekniskt sett är systemet inte heller tillräckligt robust ännu, bland annat när det gäller möjligheten att landa drönaren på vatten.

– Det är svårt att helt förhindra att vatten tränger in i drönaren, och dessutom är den inte enkel att plocka upp från en båt. Därför har vi haft ett par exjobb som undersökt om det går att genomföra en automatisk landning på räddningsbåten. Det är lite knepigt eftersom drönaren flyger och landar som ett flygplan, men det verkar som att det kan fungera, säger Fredrik Falkman.

Rapporten Eyes on the scene 2 har författats av Rasmus Lundqvist (RISE), Fredrik Falkman (Sjöräddningssälskapet), Fredrik Forsman (Chalmers), Olle Hagner (Smartplanes/Origon), Alexander Sandström (Remote Aero), Maria Wais (Infotiv), Maria Alemyr (Infotiv), Rego Granlund (RISE), Oskar Bjurling (RISE), Mikael Brunnström (Smartplanes/Origon).