Massbalansprincipen – metoden som gör det möjligt att blanda fossilfritt och fossilt bränsle, men ändå få det att räknas som grönt på pappret – kan öka användningen av biogas och bidra till sjöfartens omställning. Det visar en förstudie som gjorts inom Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart som Lighthouse driver.

Klimatomställningen i sjöfarten drivs både av frivilliga initiativ och bindande regelverk som styr branschen mot lägre utsläpp och mer förnybara drivmedel. Förstudierapporten Frivilliga klimatmål och dess inverkan på användning av LBG till sjöfart fokuserar som titeln avslöjar på flytande biogas och frivilliga klimatmål. Intresset för dem båda har ökat på senare tid.

– Många svenska företag är anslutna till frivilliga klimatmål, som exempelvis Science Based Targets initiative (SBTi). Det handlar förstås om att de vill gå före och ser en konkurrensfördel att jobba med hållbarhetsfrågor. De här frivilliga klimatmålen har målsättningar som är i linje med Parisavtalet medan de lagstiftande och tvingande målen ofta ligger lite efter, säger Desirée Grahn på IVL Svenska Miljöinstitutet som lett arbetet med förstudien.

Ett annat centralt begrepp i förstudien är massbalansprincipen, vilket är en metod som kan användas för att möjliggöra rapportering av klimatnytta i system där både förnybara och fossila drivmedlen används.

– Det fungerar ungefär som det gör med grön el. Det innebär att du till exempel kan köra ett fartyg på naturgas och räkna det som en grön transport på pappret eftersom du någon annanstans i din bränslepool eller system kör på biogas. Detta kan vara en viktig möjliggörare eftersom det inte är möjligt att bunkra biogas överallt. De gröna molekylerna finns alltså inte alltid på rätt plats.

En enkätstudie bland svenska transportköpare visar att kunskapen om massbalans är relativt utbredd, men att användningen fortfarande är begränsad.

– Företagen tvekar, delvis eftersom det inte rör sig om gröna molekyler i tanken och att det därmed finns en rädsla för att förknippas med greenwashing. Man vill vara helt säker på att det leder till faktiska utsläppsminskningar. Man oroar sig för att lösningen inte ska hålla hela vägen, att den ska granskas och att någon brist ska upptäckas. Det finns exempel på företag som har köpt massbalanstjänster men valt att inte använda dem i sin marknadsföring, säger Desirée Grahn.

Frågan om massbalanslösningar har aktualiserats eftersom Greenhouse Gas Protocol som sätter ramverket för Science Based Targets initiative ska komma med riktlinjer hur det får användas.

– Det finns en risk för att de inte kommer tillåtas, vilket kan skapa utmaningar i många delar av biogasens värdekedja. Från Green House Gas Protocols sida finns farhågor om att massbalanslösningar inte resulterar i ökad användning av biogas – att det inte leder till, som man säger, additionalitet.

Förstudien – som reder i och förklarar många av de komplexa begreppen kring massbalanslösningar – visar att både producenter och användare av biogas ser det som problematiskt om inte massbalanslösningar skulle tillåtas. Det skulle innebära att kostnaderna ökar och att skulle behövas ny separat infrastruktur.

– Biogasen är väldigt lokal till sin natur och varje enskild användare inom sjöfarten behöver en ganska stor volym. För att få ihop det behövs ett massbalanshjälpmedel för att tillgängliggöra bunkring av biogas i hamn. Det kan också röra sig om bunkring mellan länder. Volymer som bunkras i Nederländerna kan användas på pappret i Sverige. Problematiken handlar ju egentligen i korthet om att de gröna molekylerna inte alltid finns på rätt plats.

Sammanfattningsvis visar förstudiens resultat att massbalansprinciper har stor potential att bidra till sjöfartens klimatomställning, men att ”tydligare regelverk, ökad transparens och harmonisering av certifieringssystem krävs för att säkerställa effektiv och trovärdig tillämpning. Kombinationen av tekniska lösningar, marknadsinitiativ och politiska styrmedel formar en ny struktur för hållbar sjöfart där klimatnytta kan tilldelas, redovisas och verifieras även i komplexa drivmedelsystem.”

Förstudien Frivilliga klimatmål och dess inverkan på användning av LBG till sjöfart har författats av Desirée Grahn, Elin Malmgren, Anders Hjort, Linda Styhre (alla på IVL Svenska Miljöinstitutet) och Björn Samuelsson (Uppsala Universitet)